Wolfgang Borchert
Från Rilpedia
Wolfgang Borchert, född 20 maj 1921 i Hamburg, död 20 november 1947 i Basel, var en tysk författare.
Han skickades till fronten i Ryssland under andra världskriget och sårades allvarligt. Breven därifrån skildrade krigets vansinne. Han ställdes inför rätta för "defaitistiska yttranden" (defaitism betyder nederlagskänsla, modlöshet), dömdes till döden men benådades på grund av sin ungdom. Straffet omvandlades till fängelse. Borchert skickades tillbaka till fronten under den hårda vintern 1942-1943, insjuknade och återkom svårt sjuk till hemstaden. Många av hans texter handlar om krigsinvalider och hemvändande soldater. Han blev den unga, förlorade generationens författare. Så kallas de som på grund av världskrigen förlorade många år av sin ungdom och samtidigt sin trygghet och tro på framtiden. Borchert var en av förgrundsgestalterna i den allra tidigaste tyska efterkrigslitteraturen, som går under beteckningen Trümmerliteratur (ungefär, ruinlitteratur). Wolfgang Borchert skrev framför allt kortare berättelser och dramatik, som återspeglar tidsandan i ett Tyskland, präglat av traumatiska krigsupplevelser. Han avled vid endast 26 års ålder på ett schweiziskt sanatorium.
Först 2008 gavs ett samlat urval av hans texter ut på svenska.
Bibliografi
- Laterne, Nacht und Sterne (1946)
- Draußen vor der Tür (1947) (drama)
- An diesem Dienstag (1947)
- Die Hundeblume (1947)
- Das ist unser Manifest (1947)
- Das Brot (1946)
- Die Küchenuhr
- Nachts schlafen die Ratten doch!
- Die drei dunklen Könige
På svenska:
- Källor till eftertanke: tankar och dikter (bilder: Claude Monet, översättning Ann-Britt Andersson), 1995, ISBN 91-88150-26-7
- Utanför dörren: fjorton prosastycken och ett drama (översättning Bodil Zalesky), 2008, ISBN 91-633-1710-1
.jpg){kind=link}