William M Branham

Från Rilpedia

(Omdirigerad från William M. Branham)
Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif

William Marrion Branham (1909-65) var en modalistisk amerikansk pingstpastor.

William Branham föddes den 6 april 1909 i en timmerstuga i Kentuckybergen som den första av sammanlagt nio barn till Charles och Ella Branham. William växte upp under fattiga förhållanden nära Jeffersonville, Indiana och blev frälst i slutet av 1920-talet. Som 23-åring ordinerades han till andrepastor i Missionary Baptist Church i december 1932. Branham blev dock omgående osams med sin församlingsföreståndare, när det gällde synen på kvinnliga förkunnare, och började hålla egna tältmöten. Sedan hölls mötena i en frimurarlokal innan Branham och hans anhängare 1933 lyckades bygga sin egen kyrka, the First Pentecostal Baptist Church senare känd som Branhamtabernaklet.

År 1946 upplevde han att han såg en ängel som lovade honom helbrägdagörelsens gåvor. Som helbrägdagörare drog han stora skaror. Han började verka inom United Pentecostal Church. Branham och Oral Roberts tillhörde de ledande i efterkrigstidens helanderörelse, med en förnyad betoning av gudomligt helande genom bön.

Tidskrifter som Voice of Healing och Herald of Faith gjorde Branhams verksamhet känd och från 1947 till hans bortgång 1965, var William Branham världskänd, tack vare tusentals vittnesbörd om helanden och andra övernaturliga händelser under hans stora möteskampanjer.

1950 kom Branham till Skandinavien. Från Helsingfors berättades det att en ung pojke, som blivit påkörd och dödad under en cykeltur nära Kuopio, återuppstod från de döda efter att Branham bett för honom (Aronsson, sida 68). I Sverige besökte Branham Göteborg, Örebro, Jönköping, Örnsköldsvik och Stockholm. Lewi Pethrus tackade honom med orden: "Det övernaturliga som framkommit i dessa möten är det underbaraste." (Aronsson, sida 69)


Förkunnelse

Branhams lära uppfattas som kontroversiell av många kristna.

Branham lärde t ex att de sju församlingarna i Uppenbarelseboken motsvarar sju kyrkohistoriska epoker, med var sin profet eller budbärare. De sex första budbärarna var enligt honom: aposteln Paulus, Ireneus, St. Martin, St. Columba, Martin Luther och John Wesley. Branham namngav inte själv den sjunde profeten, men uppfattas själv som varande denne, av sina anhängare.

Efterföljare

Det finns fortfarande många människor jorden runt som ser William Branham som den siste av den sista tidens sju stora profeter.

Den största gruppen finns i Demokratiska Republiken Kongo, där man uppskattar att det finns omkring 500 000 "branhamiter".

I Sverige finns Budskapsförsamlingen i Arvika under ledning av pastor Erling Eriksen.

Källor

  • Jeffersonville Evening News, 10 juni 1933
Personliga verktyg