Wilhelm Putbus
Från Rilpedia
Wilhelm Malte Putbus (Wilhelm Malte I., Fürst zu Putbus), född 1 augusti 1783, död 26 september 1854, var en svensk-tysk militär, ämbetsman och adelsman stammande från en gammal adelsätt hemmahörig på Rügen.
Han blev utnämnd till furste 1807, men introducerades aldrig som sådan på Riddarhuset och dog utan manlig arvinge. Mot slutet av den franska belägringen (1812–1813), utnämnde Sveriges prinsregent, kronprins Karl Johan, Putbus till vice generalguvernör över Svenska Pommern.
Till följd av freden i Kiel blev Rügen år 1814 danskt för en kort period och kom sedan, icke minst genom Putbus försorg, att tillhöra Preussen. Putbus upptogs 1817 i det preussiska fursteståndet. Samma år ärvde han godset Spyker av greve Magnus Fredrik Brahe.
Under Putbus välde förkom det en hel del näringsverksamhet, som lämnat ännu idag oöverskådliga spår efter sig på ön Rügen – ön fick ett ekonomiskt och kulturellt uppsving. Putbus var delaktig i socker- och kritfabriker, lät bedriva skeppsbyggeri och grundade det första havsbadet på Rügen. Därtill lade han med grundat av Pädagogiums Putbus, ett läroverk för gossar från adeln och borgerskapet, 1836 grunden till dagens ut- och fortbildningstradition i Putbus.
