Från Rilpedia

Wilhelm Karl Ritter von Haidinger, född 5 februari 1795 i Wien, död där 19 mars 1871, var en österrikisk mineralog, son till mineralogen Karl Haidinger (1750-97),

Haidinger gjorde 1822-27 mineralogiska studieresor i västra, södra och norra Europa och verkade 1827-40 som ledare för sina bröders porslinsfabrik, i Elbogen, Böhmen, utan åsidosätta sin forskning. Han efterträdde 1840 Friedrich Mohs som föreståndare för mineraliesamlingen i Wien. Åren 1843-49 höll han offentliga föreläsningar i sin vetenskap och var 1849-68 chef för den genom hans ihärdiga strävanden stiftade Geologische Reichsanstalt, som genom hans verksamhet snart vann allmänt erkännande i hela den vetenskapliga världen.

Enbart i vetenskapsakademiens i Wien publikationer offentliggjorde han 1847-69 mer än 220 avhandlingar och i den av honom grundlagda Naturvetenskapsvännernas förenings "Naturwissenschaftliche Abhandlungen" (1847-50) och "Berichte" (1847-50), vilka han redigerade, över 150 artiklar. Därjämte utgav han flera större arbeten, såsom Bericht über die Mineraliensammlung der Hofkammer (1843) och Handbuch der bestimmenden Mineralogie (1845-46). Bland hans viktigaste arbeten kan nämnas undersökningar över mineralens s.k. pseudomorfoser och optiska egenskaper, bearbetning av Mohs mineralogiska system, en geologisk översiktskarta över Österrike, studier över pleokroiska kristaller och ljusets polarisation, forskning om meteoriter o.s.v. Han strävade särskilt efter att införa en fast nomenklatur inom mineralogin.

Källa

Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Haidinger, Wilhelm Karl von, 1904–1926 ^(Not).