Från Rilpedia

Volkswagen K 70 med intern modelbeteckning: Typ 48.

År 1967 orsakade en av Tysklands mindre biltillverkare, NSU, en sensation på den stora bilutställningen IAA i Frankfurt am Main då en helt ny bilmodell visades upp. Bilen i fråga var NSU Ro 80, en framhjulsdriven, 4-dörrars bil med wankelmotor. Samtidigt arbetade NSU med en annan bilmodell, en mindre bil i mellanklassen som skulle heta RO 70, men på grund av problemen med Wankelmotorn på den större modellen, ändrades konceptet till en vanlig kolvmotor. Ett av de största problemen med wankelmotorn var tätningslisterna på vridkolven, vilka kan jämföras med kolvringarna i en konventionell motor. En rolig detalj som var vanlig i Tyskland, i slutet på 60-talet var att när två NSU RO 80 möttes på vägen, så satte förarna upp ett, två eller tre fingrar, för att visa hur många gånger han fått byta motor. Senare fick VW:s tekniker ordning på täthetsproblemen, men då var det för sent.

NSU R 70 fick alltså en konventionell kolvmotor på 1600 cm³, längsmonterad, egentligen ett arv från de mindre NSU-bilarna 1100 och 1200, vilka hade motorn bak. En ovanlig detalj är att motorn har åtta stycken små ventilkåpor, en för varje vipparm. Tanken var att wankelmotor skulle introduceras vid ett senare tillfälle. Det blev tvunget att byta namn på bilen eftersom R stod för rotationsmotor. Bilen fick namnet K 70, eftersom den hade en konventionell kolvmotor.

Bilen var tekniskt avancerad för sin tid. Den hade aluminiummotor, och skivbromsarna var placerade inne vid växellådan för att minska den ofjädrade vikten. En stor nackdel med den bromsplaceringen var överhettning av bromsarna på grund av dålig kylning. Framvagnen var av typ McPherson, och bakvagnen en rörkonstruktion upphängd i gummiblock. Olika prototyper visades upp, och många väntade spänt på den stora visningen och produktionsstarten som snart skulle komma. Men det kom ingen NSU K70 till den väntade premiärvisningen på Genèvesalongen, som skulle ha skett i mars 1969.

Redan 1964 blev Volkswagenwerk huvudägare i Auto Union och då den firman slogs ihop med NSU, var det alltså VW som tog kontrollen. Produktionen blev uppskjuten tillsvidare därför att Volkswagens ledning inte ville starta med tillverkning i NSU:s fabrik i Neckarsulm, på grund av kapacitetsproblem inför den förväntade efterfrågan av den nya modellen. Allt flyttades till VW:s nya fabrik i Salzgitter. Det man kan säga i dag är att det var en stor merit för NSU:s tekniker att konstruera en helt ny bil, som Volkswagenwerk med sin stora erfarenhet, expertis och designers accepterade helt fullt och fast. Utan att ändra något överhuvudtaget, det enda som VW lade till på bilen var ett VW-märke i kylargrillen, det kom ej heller något VW-märke någon annan stans på den bilen. Till och med navkapslarna var av en speciell modell, och ej av den standardiserade typen av kapslar som normalt var på andra VW-modeller. VW K70 debuterade på Bilsalongen i Paris i oktober 1970.

En kuriositet är att Volkswagen startade med att tillverka sin första framhjulsdrivna, sin första frontmotormodell, och sin första vattenkylda bil, och den bilen hade man köpt färdig.

När produktionen upphörde hade det tillverkats endast 211 127 exemplar av modellen VW K 70.

Till Sverige importerades cirka 12 200 bilar, under åren 1971-1974. Några anledningar till den dåliga försäljningen kunde vara att VW K 70 inte var det enda barnet i klassen, VW hade 411/412 i samma storleksklass, ända till juli 1974. Efter augusti 1973 hade VW Passat kommit på marknaden.

Modeller som såldes i Sverige var:

• VW K70, med en 1,6 l motor på 75 hk. Producerades från augusti 1970 till februari 1974.
• VW K70 L, med 1,6 l motor på 90 hk. Producerades från augusti 1970 till juli 1973.
• VW K70 LS med en motor på 1,8 l och 100 hk. I produktion från augusti 1973 till mars 1974.
• VW K 70 S, såldes dock aldrig i Sverige, den hade samma motor som LS.

Karossen var självbärande med fyra dörrar, och bilen hade ett enormt bagageutrymme på 585 liter. Det infördes en del ändringar på 1972 års modell, bland annat fick bilen samma typ av stolar som var i VW 411. Det blev också en del yttre ändringar, kraftigare stötfångare och bilen blev utrustad med Diagnoskontakt, VW:s nya sätt att konditionsbestämma bilen vid service. På 1973 års modell ändrades fronten och på L-modellen satt det runda strålkastare i stället för de stora ovala. År 1974 såldes det två versioner av K 70 i Sverige, den ena kallades bara för K70 och den andra K70 LS. LS-modellen hade fått strålkastarrengöring, dubbla strålkastare av halogentyp, ratten från VW 412 LS av säkerhetstyp, motorn hade fått 10 extra hästkrafter. Bilen kunde beställas med sportstolar och med fälgar för bredare däck. Efter en kort 1975 års modell lades produktionen ner i december 1974.