Från Rilpedia

?Vikunja Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
Domän:	Eukaryoter Eukaryota
Rike:	Djur Animalia
Stam:	Ryggsträngsdjur Chordata
Understam:	Ryggradsdjur Vertebrata
Klass:	Däggdjur Mammalia
Ordning:	Partåiga hovdjur Artiodactyla
Familj:	Kameldjur Camelidae
Släkte:	Vicugna Lesson, 1842
Art:	Vikunja V. vicugna
Vetenskapligt namn
§Vicugna vicugna Auktor: Molina, 1782
Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen

Vikunjan (Vicugna vicugna) är den minsta av de sydamerikanska kameldjuren och den enda arten i släktet Vicugna. Den liknar arten guanaco men är mindre och smalare.

Innehåll 1 Utbredning 2 Kännetecken 3 Levnadssätt 4 Taxonomi 5 Vikunja och människor 6 Referenser 7 Externa länkar

Utbredning

Arten lever i Peru, västra Bolivia, nordöstra Chile och nordvästra Argentina. Utbredningsområdet ligger i Andernas höga delar mellan 3 500 och 5 500 meter över havet.

Kännetecken

Vikunjan är 86-96 centimeter hög, och väger mellan 45 och 55 kg. Den är kanelbrun, oftast med en lång vit man på bröstet och vit undersida. Kroppslängden ligger vanligtvis vid 150 centimeter. I motsats till andra partåiga hovdjur har vikunja undre framtänder som växer hela tiden. Liksom hos gnagare slippas tänderna när djuret äter.

Levnadssätt

Vikunja lever i familjegrupper som ledas av en alfahanne och varje grupp har ett revir. Dessutom finns grupper med enbart unga hannar som ännu saknar förmåga att få kontroll över en grupp med honor. Gamla hannar som blev bortjagad av yngre och starkare hannar lever vanligen ensamma.

Taxonomi

Djurets status som självständigt släkte är omstridd. Några zoologer listar arten under det vetenskapliga namnet Lama vicugna, alltså i ett släkte tillsammans med lama, guanaco och alpacka. En anledning för att klassa djuret som eget släkte är tändernas uppbyggnad. Å andra sidan förekommer korsningar mellan de nämnda kameldjuren som visar att dessa är nära släkt med varandra.

Vikunja och människor

Från vikunjan får man vikunjaull - en mycket mjuk, fin och dyrbar ull. Den historiska uppfattningen var att vikunja aldrig blev domesticerad och att lama och alpacka är tama varianter av guanacon. Enligt nyare undersökningar av djurens DNA stammar alpackan däremot från vikunjan. På grund av att vikunja, lama, alpacka och guanaco kan korsas med varandra är det svårt att reda ut den historiska utvecklingen. Historiskt fastlagt är att inkafolket varje år drev tusentals vikunja till inhägnader för att ta hand om deras ull. Sedan lämnades djuren åter i frihet. Nybyggare från Spanien övertog inte denna taktik. De jagade djuren i stort antal för att ge plats åt sina egna husdjur och för ullens skull.

Den var nära att bli utrotad, och ett tag fanns det endast omkring 6 000 djur kvar. Djuret förklarades som utrotningshotat 1974 och skyddsåtgärder vidtogs. Nu har stammen ökat till ca 125 000 djur, men organisationer som bland annat The World Conservation Union, IUCN anser inte att faran är över ännu.

Referenser

Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia, 15 oktober 2008.

1. ↑ Vicugna vicugna på IUCN:s rödlista, auktor: South American Camelid Red List Authority (2008), besökt 25 oktober 2008.

Externa länkar