Veijo Meri
Från Rilpedia
Veijo Meri, född 31 december 1928 i Viborg, Finland, är en finsk författare.
Meri tilldelades Nordiska rådets litteraturpris 1973 för romanen Sergeantens pojke.
Ett stort antal av Meris verk är översatta till svenska, hans produktion är väl kända i Sverige. En föregångare på den svenska parnassen till den mer bitske och osannolika författaren Arto Paasilinna, som han på många sätt är lik i karaktäriseringen av sina fiktiva personer, även om Paasilinna gärna låter djuren få mänskliga skepnader.
Innehåll |
Författarskap
Meris bokutgivningar har ofta skapat debatt i Finland, bl a hans okonventionella och hett omdebatterade författarporträtt över Finlands nationalförfattare i Han som blev Aleksis Kivi, som i sin originalversion på finska heter Aleksis Stenvallin elämä, vars första bokversion utkom 1973. Likadant blev det med Det hände 1918 och sex noveller som berörde den för några årtionden sedan i Finland känsliga tidsperioden omkring landets självständighet. Titelnovellen skildrar en liten avdelning rödgardister i inbördeskrigets förvirrade slutskede och Meri avkläder sina novellfigurer varje form av heroism och låter slumpen föra deras liv framåt på gränsen emellan liv och död. Meri beskriver ofta det militära livet, åtminstone har han det som bakgrundsmiljö för sina rollfigurer i romanerna, bl a i Rötter i vinden (Irralliset), vilken utkom 1959, där han skildrar garnisonlivet i Tavastehus under den ryska tiden. Hans mest kända roman heter Manillarepet.
Manillarepet
Manillarepet (Manillakyösi), översattas till svenska av Thomas Warburton och utkom 1991. Krigsromanen känns modern i förhållande till Väinö Linnas roman Okänd soldat som på sitt sätt är en hjälteroman eller ett nationalepos, även om inte alla kritiker var överens om detta då den kom ut 1954. Manillarepet var bara tre år yngre och bådade om en ny tid i litteraturen, modernismens införande i Finland. Vari i skillnaden låg kan man bara spekulera, men kanske Linnas egna krigserfarenheter vid fronten gjorde sitt. Båda har blivit bästsäljare i världen, Manillarepet är åtminstone översatt till fjorton språk och många har fått skratta gott åt huvudpersonen Jåses permissionsresa hem från fronten, med ett rep omlindat sin kropp och det ställer verkligen bekymmer för honom. Han kunde inte ta med det stadiga repet, som han tänkte ge till sin hustru så att hon skulle kunna använda det som tvättlina, på något annat sätt, då militärpolisen visiterade alla tågresenärers bagage för att de ej skulle stjäla något som bättre behövdes vid krigsskådeplatsen.
Berättartekniskt låter författaren läsaren få del av många burleska historier som utspelar sig i finländska krigsmiljöer genom att låta bipersoner berätta dem som skrönor i tågkupéer och avslutningsvis i Jåses hem. Själva smuggelförsöket misslyckas fullständigt då repet nästan håller på att kväva honom och hustrun väljer att skära upp det för att befria sin nyss anlända make och kastar detsamma i gödselhögen eller som Meri berättar på sidan 134 i den svenska översättningen: Men repstumparna samlade Vira ihop under förklädet så snart hon lossat dem från Jåse och sprang ut med dem bakom lagården och trampade ner dem med stöveln i gödselstacken, där man brukar gömma döda höns och andra smärre skamligheter.
Bibliografi (utgivet på svenska)
- Rötter i vinden 1960
- Manillarepet 1962
- Kvinna i spegeln 1964
- Det hände 1918 och sex andra noveller 1965
- Släkten 1969
- Hundra meter höga bokstäver 1970
- Sergeantens pojke 1970
- Han som blev Aleksis Kivi 1980
- Att se in i en själ 1988
- C.G. Mannerheim 1989
- Kvitt 1993
- Under Polstjärnan 1999
