Valtorp
Från Rilpedia
Valtorp Siffrorna avser orten |
||||
---|---|---|---|---|
|
||||
Landskap | Västergötland | |||
Län | Västra Götalands län | |||
Kommun | Falköpings kommun | |||
Församling | Hornborga församling | |||
Folkmängd(2005) | 71 | |||
Area(2005) | 12 hektar | |||
Befolknings- och arealfakta från SCB[1] (uppdaterad 2008-03-12) |
Valtorp är en småort och församling i Västergötland. Valtorp är beläget 11 km norr om Falköping vid väg 46. I huvudorten bor cirka 70 personer medan församlingen har 228 (2004) invånare. Till en början tillhörde Valtorp Stenstorps kommun men 1975 blev orten istället en del av Falköpings kommun.
Genom Valtorp rinner Slafsan, som senare byter namn till Hornborgaån innan den når Hornborgasjön, som tillsammans med Västra stambanan och en mindre landsväg bildar en viadukt i den västligare delen av orten. Viadukten är unik i sitt slag där alltså tre vägar (Vatten, byväg och järnväg) möts. Tidigare fanns även en järnvägsstation.[2]
I Valtorp finns ett antal aktiva föreningar som arrangerar diverse aktiviteter och håller orten levande. Allra mest känt för detta är ortens fotbollslag, Valtorps IF. På idrottsplatsen Brovalla, vackert och naturskönt beläget invid Slafsan, spelar laget sina hemmamatcher. Centralt i orten ligger också en Bygdegård som ägs av Bygdegårds- och Samhällsföreningen. När denna inte anordnar egna tillställningar i lokalen är den oftast uppbokad av privatpersoner, både från när och fjärran. Bröllop brukar t.e.x vara ett populärt ändamål att nyttja lokalen till sommartid.
Ortens närhet till många samhällen gör att många som inte vill bo i stadsmiljö men ändå ha kvar sina jobb ser Valtorp som ett alternativ att bosätta sig i. Med bil når man Falköping på 10 min och Skövde på 20 min. GeBe frukt är ortens i dag enda företag, det är familjeägt och har runt 30 anställda. Valtorps enda utbud på arbetsmarknaden är således lagerarbetare på en fruktgrossist.
Noter
- ↑ Statistik från SCB: Småorter; arealer, befolkning 2005
- ↑ Svenska Turistföreningens resehandböcker XXII, Västergötland. Wahlström & Widstrand, Stockholm 1922, s 48