Vallkärrastenen
Från Rilpedia
Vallkärrastenen | |
Signum: | DR 317 |
RAÄ-nr: | |
Område: | Vallkärra, Skåne, (f.d. Danmark) |
Placering: | Runstenshögen, Lundagård, Lund |
Tillkomsttid: | runt 1000 |
Ristad av: | okänt |
|
|
Inskrifter • Runor • Stenar |
Vallkärrastenen (DR 317) är en runsten placerad vid Runstenshögen i Lundagård, Lund.
Skonvig var den första som avbildade stenen, 1627, inför Ole Worms arbete med Monumenta Danica. Vid den tiden stod stenen nära Vallkärra strax utanför Lund. Fornforskaren Sjöborg fick när han besökte stenen i början av 1800-talet höra en sägen rörande en bonde som flyttat stenen. Bonden skulle ha blivit utsatt för spökerier som inte slutade förrän han ställt tillbaka stenen på sin ursprungsplats - dock hade bonden varit för ivrig i att återställa monumentet varför stenen nu satt för djupt ner i marken. Detta iakttog även arkeologen Nils G. Bruzelius när denne besökte stenen i mitten av 1800-talet; nedre delen av inskriften låg under jord. Stenen flyttades senare till Lund.[1]
Inskrift
En translitterering av inskriften lyder:
- tufa : risþi : stina : þisi : uftiR : kamal : buta : sin: uk: ãsur : ¶ : sun : hs :
Normaliserat till fornnordiska blir denna text:
- Tofa resþi stena þæssi øftiR Gamal, bonda sin, ok Assur, sun h(an)s.
Översatt till modern svenska blir det:
- Tova reste stenar dessa efter Gammal, husbonde/make sin, och Asser sonen hans.
Noter
- ↑ Enoksen, Lars-Magnar, Skånska runstenar (Lund 1999) s.84 f.
Källor
- Enoksen, Lars-Magnar, Skånska runstenar (Lund 1999) s.84 f.