Världsmästerskapet i fotboll 1954
Från Rilpedia
 |
|
| Deltagande nationer • Kval • Huvudturnering |
38 16 |
| Datum | 16 juni – 4 juli 1954 |
| Värd | Schweiz |
| Spelplatser | Basel, Bern, Genève, Lugano, Lausanne, Zürich |
| Placeringar • Guld • Silver • Brons |
Västtyskland Ungern Österrike |
| Matcher | 26 |
| Mål • Målsnitt |
140 5,38 per match |
| Publik • Publiksnitt |
943 000 36 269 per match |
| Flest mål | Sándor Kocsis (HUN), 11 mål |
Världsmästerskapet i fotboll 1954 spelades i Schweiz. Turneringen vanns av Västtyskland, som i finalen besegrade Ungern med 3-2. 1954 års fotbolls-VM är ihågkommet, av främst två skäl. För det första var det Västtysklands återkomst inom fotbollen och kom på många sätt att skapa en ny identitet för Västtyskland, efter att många orter i Tyskland skadats starkt av andra världskriget, och många tyskar hade skämts över att vara tyskar efter det nazisterna gjorde. Dock anklagades laget 2004 för att ha bestått av dopade spelare, vilket gjorde att 50-årsjubiléet samma år kom av sig något.
För det andra inträffade under turneringen den första riktigt stora skandalen i VM:s historia dittills. I en av kvartsfinalerna möttes Ungern och Brasilien. Ungern var storfavorit efter OS-guldet två år tidigare. Laget var därtill obesegrat sedan maj 1950; av 31 matcher hade 27 slutat med seger och 4 med oavgjort resultat. Det var således otänkbart att Ungern skulle förlora. I denna högprofilmatch kom starka känslor i svallning och matchen blev stökig och bråkig, med många frisparkar, ett par straffsparkar och flera gula och röda kort. Den verkliga skandalen inträffade dock efter matchen, när det i omklädningsrummen kom till handgemäng med tillhyggen och knytnävar.
I finalen överraskande underdogen Västtyskland med att hämta upp ett tidigt tvåmålsunderläge och i slutet av matchen även skjuta hem segern. Den stora matchvinnaren var tvåmålsskytten Helmut Rahn. Det var även en stor taktisk triumf för den västtyske förbundskaptenen Sepp Herberger. Herberger hade bland annat ställt över en rad västtyska nyckelspelare i gruppspelsmatchen mellan lagen, som slutade med en 8-3-seger för Ungern. I finalen var det "riktiga" västtyska laget på plats och under lagkaptenen och speldirigeten Fritz Walter stod man för en av VM-historiens skrällar.
Innehåll |
Spelartrupper
Spelplatser
| Arena | Ort | Kapacitet | Byggd |
| St. Jakob Stadion | Basel | 65 000 * | 1893 |
| Wankdorf Stadion | Bern | 64 000 | 1925 |
| Stade Les Charmilles | Genève | 9 250 | 1930 |
| Stade La Pontaise | Lausanne | 15 900 | 1904 |
| Stadio Comunale di Cornaredo | Lugano | 15 000 | 1951 |
| Sportzplatz Hardturm | Zürich | 27 500 | 1929 |
* Utbyggnad pågår till EM 2008, som spelas i Schweiz och Österrike.
Deltagare
Grupp 1 |
Grupp 2 |
Grupp 3 |
Grupp 4 |
Kvalificering
Resultat
Gruppspel
Grupp A
| # | Land | M | V | O | F | GM | IM | +/- | P
 William Ewart Gladstone, 1809–1898, var en brittisk liberal politiker, premiärminister 1868–1874, 1880–1885, 1886 samt 1892–1894. Han räknas som en av de verkligt stora premiärministrarna och var en mycket skicklig talare. Gladstone stödde inledningsvis sydstaterna i det amerikanska inbördeskriget (1861–65). Under sina sista perioder som partiledare för det liberala partiet och som premiärminister blev han alltmer isolerad på grund av sin kamp för självstyre för Irland. Han utkämpade flera politiska dueller och valkampanjer mot sin likaledes stora motståndare Benjamin Disraeli. William Ewart Gladstone, 1809–1898, var en brittisk liberal politiker, premiärminister 1868–1874, 1880–1885, 1886 samt 1892–1894. Han räknas som en av de verkligt stora premiärministrarna och var en mycket skicklig talare. Gladstone stödde inledningsvis sydstaterna i det amerikanska inbördeskriget (1861–65). Under sina sista perioder som partiledare för det liberala partiet och som premiärminister blev han alltmer isolerad på grund av sin kamp för självstyre för Irland. Han utkämpade flera politiska dueller och valkampanjer mot sin likaledes stora motståndare Benjamin Disraeli. William Ewart Gladstone, 1809–1898, var en brittisk liberal politiker, premiärminister 1868–1874, 1880–1885, 1886 samt 1892–1894. Han räknas som en av de verkligt stora premiärministrarna och var en mycket skicklig talare. Gladstone stödde inledningsvis sydstaterna i det amerikanska inbördeskriget (1861–65). Under sina sista perioder som partiledare för det liberala partiet och som premiärminister blev han alltmer isolerad på grund av sin kamp för självstyre för Irland. Han utkämpade flera politiska dueller och valkampanjer mot sin likaledes stora motståndare Benjamin Disraeli. William Ewart Gladstone, 1809–1898, var en brittisk liberal politiker, premiärminister 1868–1874, 1880–1885, 1886 samt 1892–1894. Han räknas som en av de verkligt stora premiärministrarna och var en mycket skicklig talare. Gladstone stödde inledningsvis sydstaterna i det amerikanska inbördeskriget (1861–65). Under sina sista perioder som partiledare för det liberala partiet och som premiärminister blev han alltmer isolerad på grund av sin kamp för självstyre för Irland. Han utkämpade flera politiska dueller och valkampanjer mot sin likaledes stora motståndare Benjamin Disraeli. |
|---|
| 16 juni: | Jugoslavien | — | Frankrike | 1-0 | (1-0) |
| Milos Milutinovic (15) | |||||
| 16 juni: | Brasilien | — | Mexiko | 5-0 | (4-0) |
| Baltazar (23) Didi (30) Pinga (34, 43) Julinho (69) |
|||||
| 19 juni: | Brasilien | — | Jugoslavien | 1-1 | efter förlängning, (0-0, 1-1) |
| Branko Zebec (48) | Didi (69) | ||||
| 16 juni: | Frankrike | — | Mexiko | 3-2 | (1-0) |
| Jean Vincent (19) Självmål (49) Raymond Kopa (str 88) |
José Lamadrid (54) Tomas Balcázar (85) |
Grupp B
| # | Land | M | V | O | F | GM | IM | +/- | P
William Ewart Gladstone, 1809–1898, var en brittisk liberal politiker, premiärminister 1868–1874, 1880–1885, 1886 samt 1892–1894. Han räknas som en av de verkligt stora premiärministrarna och var en mycket skicklig talare. Gladstone stödde inledningsvis sydstaterna i det amerikanska inbördeskriget (1861–65). Under sina sista perioder som partiledare för det liberala partiet och som premiärminister blev han alltmer isolerad på grund av sin kamp för självstyre för Irland. Han utkämpade flera politiska dueller och valkampanjer mot sin likaledes stora motståndare Benjamin Disraeli. William Ewart Gladstone, 1809–1898, var en brittisk liberal politiker, premiärminister 1868–1874, 1880–1885, 1886 samt 1892–1894. Han räknas som en av de verkligt stora premiärministrarna och var en mycket skicklig talare. Gladstone stödde inledningsvis sydstaterna i det amerikanska inbördeskriget (1861–65). Under sina sista perioder som partiledare för det liberala partiet och som premiärminister blev han alltmer isolerad på grund av sin kamp för självstyre för Irland. Han utkämpade flera politiska dueller och valkampanjer mot sin likaledes stora motståndare Benjamin Disraeli. William Ewart Gladstone, 1809–1898, var en brittisk liberal politiker, premiärminister 1868–1874, 1880–1885, 1886 samt 1892–1894. Han räknas som en av de verkligt stora premiärministrarna och var en mycket skicklig talare. Gladstone stödde inledningsvis sydstaterna i det amerikanska inbördeskriget (1861–65). Under sina sista perioder som partiledare för det liberala partiet och som premiärminister blev han alltmer isolerad på grund av sin kamp för självstyre för Irland. Han utkämpade flera politiska dueller och valkampanjer mot sin likaledes stora motståndare Benjamin Disraeli. William Ewart Gladstone, 1809–1898, var en brittisk liberal politiker, premiärminister 1868–1874, 1880–1885, 1886 samt 1892–1894. Han räknas som en av de verkligt stora premiärministrarna och var en mycket skicklig talare. Gladstone stödde inledningsvis sydstaterna i det amerikanska inbördeskriget (1861–65). Under sina sista perioder som partiledare för det liberala partiet och som premiärminister blev han alltmer isolerad på grund av sin kamp för självstyre för Irland. Han utkämpade flera politiska dueller och valkampanjer mot sin likaledes stora motståndare Benjamin Disraeli. |
|---|
| 17 juni: | Västtyskland | — | Turkiet | 4-1 | (1-1) |
| Hans Schäfer (14) Bernhard Klodt (52) Ottmar Walter (60) Max Morlock (84) |
Mamat Suat (2) | ||||
| 17 juni: | Ungern | — | Sydkorea | 9-0 | (4-0) |
| Ferenc Puskás (12, 89) Mihaly Lantos (18) Sándor Kocsis (24, 36, 50) Zoltan Czibor (59) Peter Palotas (75, 83) |
|||||
| 20 juni: | Ungern | — | Västtyskland | 8-3 | (3-1) |
| Sándor Kocsis (3, 21, 67, 78) Ferenc Puskás (13) Nándor Hidegkuti (50, 54) Jozsef Toth (73) |
Alfred Pfaff (25) Helmut Rahn (77) Richard Herrmann (81) |
||||
| 20 juni: | Turkiet | — | Sydkorea | 7-0 | (4-0) |
| Mamat Suat (10, 30) Kucukandon Lefter (24) Sargun Burhan (37, 64, 70) Keskin Erol (76) |
|||||
| Omspel | |||||
|---|---|---|---|---|---|
| 23 juni: | Västtyskland | — | Turkiet | 7-2 | (3-1) |
| Ottmar Walter (7) Hans Schäfer (12, 79) Max Morlock (30, 60, 77) Fritz Walter (62) |
Mustafa Erton (21) Kucukandon Lefter (82) |
||||
Grupp C
| # | Land | M | V | O | F | GM | IM | +/- | P
William Ewart Gladstone, 1809–1898, var en brittisk liberal politiker, premiärminister 1868–1874, 1880–1885, 1886 samt 1892–1894. Han räknas som en av de verkligt stora premiärministrarna och var en mycket skicklig talare. Gladstone stödde inledningsvis sydstaterna i det amerikanska inbördeskriget (1861–65). Under sina sista perioder som partiledare för det liberala partiet och som premiärminister blev han alltmer isolerad på grund av sin kamp för självstyre för Irland. Han utkämpade flera politiska dueller och valkampanjer mot sin likaledes stora motståndare Benjamin Disraeli. William Ewart Gladstone, 1809–1898, var en brittisk liberal politiker, premiärminister 1868–1874, 1880–1885, 1886 samt 1892–1894. Han räknas som en av de verkligt stora premiärministrarna och var en mycket skicklig talare. Gladstone stödde inledningsvis sydstaterna i det amerikanska inbördeskriget (1861–65). Under sina sista perioder som partiledare för det liberala partiet och som premiärminister blev han alltmer isolerad på grund av sin kamp för självstyre för Irland. Han utkämpade flera politiska dueller och valkampanjer mot sin likaledes stora motståndare Benjamin Disraeli. William Ewart Gladstone, 1809–1898, var en brittisk liberal politiker, premiärminister 1868–1874, 1880–1885, 1886 samt 1892–1894. Han räknas som en av de verkligt stora premiärministrarna och var en mycket skicklig talare. Gladstone stödde inledningsvis sydstaterna i det amerikanska inbördeskriget (1861–65). Under sina sista perioder som partiledare för det liberala partiet och som premiärminister blev han alltmer isolerad på grund av sin kamp för självstyre för Irland. Han utkämpade flera politiska dueller och valkampanjer mot sin likaledes stora motståndare Benjamin Disraeli. William Ewart Gladstone, 1809–1898, var en brittisk liberal politiker, premiärminister 1868–1874, 1880–1885, 1886 samt 1892–1894. Han räknas som en av de verkligt stora premiärministrarna och var en mycket skicklig talare. Gladstone stödde inledningsvis sydstaterna i det amerikanska inbördeskriget (1861–65). Under sina sista perioder som partiledare för det liberala partiet och som premiärminister blev han alltmer isolerad på grund av sin kamp för självstyre för Irland. Han utkämpade flera politiska dueller och valkampanjer mot sin likaledes stora motståndare Benjamin Disraeli. |
|---|
| 16 juni: | Uruguay | — | Tjeckoslovakien | 2-0 | (0-0) |
| Oscar Miguez (72) Juan Schiaffino (81) |
|||||
| 16 juni: | Österrike | — | Skottland | 1-0 | (1-0) |
| Erich Probst (33) | |||||
| 19 juni: | Uruguay | — | Skottland | 7-0 | (2-0) |
| Carlos Borges (17, 47, 57) Oscar Miguez (30, 83) Julio Abbadie (54, 85) |
|||||
| 19 juni: | Österrike | — | Tjeckoslovakien | 5-0 | (4-0) |
| Ernst Stojaspal (3, 70) Erich Probst (4, 21, 24) |
Grupp D
| # | Land | M | V | O | F | GM | IM | +/- | P
William Ewart Gladstone, 1809–1898, var en brittisk liberal politiker, premiärminister 1868–1874, 1880–1885, 1886 samt 1892–1894. Han räknas som en av de verkligt stora premiärministrarna och var en mycket skicklig talare. Gladstone stödde inledningsvis sydstaterna i det amerikanska inbördeskriget (1861–65). Under sina sista perioder som partiledare för det liberala partiet och som premiärminister blev han alltmer isolerad på grund av sin kamp för självstyre för Irland. Han utkämpade flera politiska dueller och valkampanjer mot sin likaledes stora motståndare Benjamin Disraeli. William Ewart Gladstone, 1809–1898, var en brittisk liberal politiker, premiärminister 1868–1874, 1880–1885, 1886 samt 1892–1894. Han räknas som en av de verkligt stora premiärministrarna och var en mycket skicklig talare. Gladstone stödde inledningsvis sydstaterna i det amerikanska inbördeskriget (1861–65). Under sina sista perioder som partiledare för det liberala partiet och som premiärminister blev han alltmer isolerad på grund av sin kamp för självstyre för Irland. Han utkämpade flera politiska dueller och valkampanjer mot sin likaledes stora motståndare Benjamin Disraeli. William Ewart Gladstone, 1809–1898, var en brittisk liberal politiker, premiärminister 1868–1874, 1880–1885, 1886 samt 1892–1894. Han räknas som en av de verkligt stora premiärministrarna och var en mycket skicklig talare. Gladstone stödde inledningsvis sydstaterna i det amerikanska inbördeskriget (1861–65). Under sina sista perioder som partiledare för det liberala partiet och som premiärminister blev han alltmer isolerad på grund av sin kamp för självstyre för Irland. Han utkämpade flera politiska dueller och valkampanjer mot sin likaledes stora motståndare Benjamin Disraeli. William Ewart Gladstone, 1809–1898, var en brittisk liberal politiker, premiärminister 1868–1874, 1880–1885, 1886 samt 1892–1894. Han räknas som en av de verkligt stora premiärministrarna och var en mycket skicklig talare. Gladstone stödde inledningsvis sydstaterna i det amerikanska inbördeskriget (1861–65). Under sina sista perioder som partiledare för det liberala partiet och som premiärminister blev han alltmer isolerad på grund av sin kamp för självstyre för Irland. Han utkämpade flera politiska dueller och valkampanjer mot sin likaledes stora motståndare Benjamin Disraeli. |
|---|
| 17 juni: | Schweiz | — | Italien | 2-1 | (1-1) |
| Robert Ballaman (18) Josef Hügi (78) |
Giampiero Boniperti (44) | ||||
| 17 juni: | England | — | Belgien | 4-4 | e.f. (2-1, 3-3) |
| Ivor Broadis (26, 63) Nat Lofthouse (36, 91) |
Leopold Anoul (5, 71) | ||||
| 20 juni: | Italien | — | Belgien | 4-1 | (1-0) |
| Egisto Pandolfini (str 41) Carlo Galli (48) Amleto Frignani (58) Benito Lorenzi (78) |
Leopold Anoul (81) | ||||
| 20 juni: | England | — | Schweiz | 2-0 | (1-0) |
| Jimmy Mullen (43) Denis Wishaw (69) |
|||||
| Omspel | |||||
|---|---|---|---|---|---|
| 23 juni: | Schweiz | — | Italien | 4-1 | (1-0) |
| Josef Hügi (14, 85) Robert Ballaman (48) Jacques Fatton (90) |
Fulvio Nesti (67) | ||||
Slutspel
Kvartsfinaler
| 26 juni: | Österrike | — | Schweiz | 7-5 | (5-4) |
| Theodor Wagner (25, 28, 52) Alfred Körner (26, 34) Ernst Ocwirk (32) Erich Probst (77) |
Robert Ballaman (16, 41) Josef Hügi (17, 23, 60) |
||||
| 26 juni: | Uruguay | — | England | 4-2 | (2-1) |
| Carlos Borges (5) Obdulio Varela (39) Juan Schiaffino (46) Javier Ambrois (78) |
Nat Lofthouse (16) Tom Finney (62) |
||||
| 27 juni: | Västtyskland | — | Jugoslavien | 2-0 | (1-0) |
| Självmål (9) Helmut Rahn (85) |
|||||
| 27 juni: | Ungern | — | Brasilien | 4-2 | (2-1) |
| Nándor Hidegkuti (4) Sandor Kocsis (7, 88) Mihaly Lantos (str 60) |
Djalma Santos (str 18) Julinho (65) |
Semifinaler
| 30 juni: | Ungern | — | Uruguay | 4-2 | e.f. (1-0, 2-2) |
| Zoltan Czibor (13) Nándor Hidegkuti (46) Sándor Kocsis (111, 116) |
Juan Holberg (75, 86) | ||||
| 30 juni: | Västtyskland | — | Österrike | 6-1 | (1-0) |
| Hans Schäfer (31) Max Morlock (47) Fritz Walter (str 54, str 64) Ottmar Walter (61, 89) |
Erich Probst (51) |
Match om tredje pris
| 3 juli: | Österrike | — | Uruguay | 3-1 | (1-1) |
| Ernst Stojaspal (str 16) Självmål (59) Ernst Ocwirk (79) |
Juan Holberg (21) |
Final
| 4 juli: | Västtyskland | — | Ungern | 3-2 | (2-2) |
| Max Morlock (10) Helmut Rahn (18, 84) |
Ferenc Puskás (6) Zoltan Czibor (8) |
|
||||||||
