Från Rilpedia

Den här artikeln anses vara otydlig eller onödigt fackspråklig. Hjälp gärna till att förtydliga artikeln och göra den mer lättläst. Se eventuellt diskussionssidan för mer information.

Utredningsmetodik eller utredningsteknik, utredningar görs som förberedelse för lagstiftning i ett land eller inom enskilda företag inför planerade investeringar av skilda slag. Även privatpersoner gör utredningar, t.ex. tabellariska uppställningar av alternativa fabrikat av en viss typ av kapitalvaror med uppgift om pris och egenskaper, så att en Benefit/Cost-kalkyl kan göras, där man jämför pris och prestation. Utredningen startar med faktainsamling och övergår så småningom till utvärdering av det insamlade materialet och slutligen till en rekommendation av något slag.

Utmärkande för en förstklassig utredning är att man startar förutsättningslöst och först under utredningens gång avför skilda alternativ såsom varande underlägsna och till slut endast har ett alternativ kvar, som då rekommenderas för genomförande. Utmärkande för en undermålig utredning är att man redan innan utredningen startar, har bestämt sig för ett visst slutresultat. Själva utredningen styrs så att man uppnår detta slutresultat. Det sker genom att man medvetet ignorerar eller undertrycker sådan fakta, som talar för ett alternativ, som man av någon anledning ej gillar. Ovidkommande hänsyn styr således utredningen, varför man aldrig uppnår en optimal lösning. Men man lyckas troligen lura okunniga läsare, utan vana att själva göra goda utredningar. Att luras är själva huvudsyftet med utredningen i dessa fall.

När en svensk åklagare gör en utredning i ett brottmål är han skyldig att jämväl redovisa omständigheter som talar till den åtalades fördel. I USA har åklagaren inte någon sådan skyldighet, utan det är försvarsadvokatens sak, att göra egna utredningar, som skall motbevisa vad åklagaren påstår. I många fall går det ej att presentera absoluta sanningar utan endast sannolikheter med varierande bevisstyrka.