Från Rilpedia

Termen utökad ASCII syftar, något missvisande, på olika 8-bitars teckenkodningar där de första 127 koderna stämmer med ASCII-standarden.

Syftet är att kunna representera tecken från andra språk än engelska. Tidigare i datorhistorien används varianter av ASCII, ISO/IEC 646, d.v.s. olika 7-bitskodningar där de olika språkens speciella tecken stoppades in på olika platser bland de 127 första koderna. Båda dessa sätt att koda tecken är på väg att ersättas av system som använder mer än 8 bitar och som därmed har kapacitet att samtidigt representera alla språks tecken, nämligen Unicode och ISO/IEC 10646.

ISO har definierat ett antal ASCII-utvidgningar i form av ISO 8859-serien standarder för 8-bitarstecken. T.ex. ISO 8859-1, även känd som ISO Latin-1, som någotsånär klarar de flesta västeuropeiska språk. För östeuropeiska tecken finns ISO 8859-2 och för kyrilliska tecken ISO 8859-5. Även Microsoft (CP 1252, CP 949, ...) och Apple (MacRoman, MacCyrillic, MacJapanese, ...) har vardera definierat ett antal olika utvigningar av ASCII.

Det finns även utvidgningar av ASCII som är "multi-byte", alltså mer än en byte, per tecken används för att representera många av de tecknen som kan representeras i en viss codepage. Dessa är vanliga för kinesiska, japanska och koreanska, men finns även för europeiska språk (ISO/IEC 6937). Även kodningsformen UTF-8 av Unicode är en multi-byte-utvidgning av ASCII.