Från Rilpedia

Ulvshyttan (äldre stavning Ulfshyttan), by och f.d. järnbruk i Silvbergs socken, Säters kommun, Dalarna (Dalarnas län). Ulvshyttan, som ligger vid södra stranden av Lilla Ulvssjön, är en välbevarad bruksmiljö med anor från 1600-talet. Orten ligger 25 km från Borlänge och 28 km från Ludvika, och har i dagsläget omkr. 100 invånare. Många arbetspendlar till Borlänge.

Historia

Enligt en sägen anlades den första hyttan i Ulvshyttan av finnen Oluf på 1500-talet, därav ortnamnet vilket ursprungligen ska ha stavats "Olofshyttan". För detta finns det dock inga belägg, men sedan åtminstone 1600-talet har det funits hamrar och hyttor vid Ulvshyttan. Landshövdingen Petter Kruse, som redan ägde Grängshammars bruk, köpte år 1635 "Peer Olufsvallen". En hytta och två hammarsmedjor anlades sedan vid ån någon gång på 1640-talet. En hammarsmedja som tillhörde bergsmännen i Ulvshyttan ska då redan funnits platsen. 1643 omnämns Vlffshytta, och 1643 omnämns en gruva som ska motsvara Arfvedsbogrufwan. Den sist kvarvarande hammarsmedjan vid Ulvshyttan dömdes ut på 1720-talet. Enligt osäkra uppgifter kan de ha berott på det var konkurrens om skogsråvaran till hyttorna och att Bergskollegiet därför bestämde att Ulvshyttan skulle läggas ner. Vid samma tid exploderade bergsmanshyttan i Bråfall som låg mindre än en mil uppströms vid samma vattendrag. Då passade man på att flytta koncessionen från Bråfall till Ulvshyttan och bygga en ny masugnen i Ulvshyttan i stället för i Bråfall.

År 1797 tilldelades "Hästhagsgruvan" utmål för första gången, och ett par år senare uppfördes en ny masugn på platsen för den gamla. Denna kompletterades med en rostugn 1832, vilken liksom hyttan kom att byggas om ett flertal gånger under 1800-talet innan den år 1889 ersattes av en ny.

Grängshammars bruk och Ulvshytte bruk hade tillhört samma ägare sedan 1600-talet, och när Grängshammar AB bildades 1873 kom Ulvshyttan att ingå i detta bolag. Efter att Grängshammars bruk nedlagts 1877 övertogs Ulvshytte bruk av ett nytt bolag 1887, Ulfshytte Jernverks AB, och huvudkontoret flyttades till Ulvshytan. 1875 kom också järnvägen till Ulvshyttan då Bergslagernas Järnvägar drog sin huvudlinje ett par kilometer från bruket. För att att transportera sågat virke från sågverket i Malmviken byggdes en linbana till Ulfshyttans järnvägsstation.

1919 ägde Ulfshytter Jernverks AB 20 000 tunnland skog och 600 åker i Silvbergs kommun, masugn och bessermerverk, ångsåg med två ramar, kantverk, hyvelmaskin och klyvsåg, elektrisk kraftstation, 600 tunnland åkermark, varav hälften under eget bruk samt gruvor i Hästhagberg och Bråfall. Man tillverkade 5.525 ton exporttackjärn och 1000 standard sågade trävaror och hade 75 anställda arbetar.^[1]Utöver det fanns det ett antal torpare som via skriftliga kontrakt var förbjudna att arbeta åt andra än bruket och som var skyldiga att leverera träkol till masugnen och ställa upp som arbetskraft ett viss antal dagar per år utan lön som ersättning för att de fick nyttja brukets torp som bostad o jordbruk.

1937 blev Ulfshytte Jernverk ett dotterbolag till Wikmanshytte Bruks AB,ett bolag som kontrollerades av familjen Wallenberg, efter en ekonomisk kris som tvingade ägarna att sälja. Den 6 maj 1937 lades hyttan i Ulvshyttan ned, medan sintringsverket fanns kvar i ytterligare ett par år. De nya ägarna gjorde också investeringar i bland annat ett nytt anrikningsverk. Kriget med dess stora efterfrågan på malm och skogprodukter gjorde att orten fick ett uppsving som varade in på 50-talet. 1949 hade Ulfshytte Jernverks AB 120 årsanställda arbetare och 18 tjänstemän i skogsbruket, sågen och de tre mindre gruvor Hästhagsberg (av byborna kallad Hästaberg, med kort ä och betoning på första och sista stavelsen), Bråfall och Tallbotten. ^[2] Sågverk med hyvleri och linbana nedlades i slutet av 1950-talet.

En kortlivad tillverkning av verktyg av snabbstål och hårdmetall kom till orten när sågen lagts ner genom att Ulvshyttan var dotterbolag till bruket i Vikmanshyttan. Den nedlades i slutet på 1960-talet efter att ha sålts till Fagersta Bruks AB . Brytningen i Hästhagsgruvan nedlades 1964, och 1966 nedlades även anrikningsverket där. Samma år brann gruvlaven och krosshuset ned.

I takt med att industrin sucessivt avvecklades ökade också utflyttningen från orten; I början av 1950-talet bodde fortfarande över 220 personer på orten. Idag finns ett äventyrsföretag som ordnar olika slags äventyr för företag och privatpersoner i Ulvshyttan, ett rehabiliteringshem samt en idrottsförening med fotbollslag. Skolan är nedlagd.

Sevärdheter

Ulvshyttan är trots att en del av hyttbyggnaderna revs på 1970-talet en välbevarad bruksmiljö. Hyttruinen är relativt välbevard liksom rostugnsruinen, vilka ursprungligen ingått i samma byggnad. På hyttruinen finns årtalet "1797" inristat. Kolhusruinen, som består av slaggstenspelare, har årtalet "1843". Även sintringshuset av slaggsten finns kvar. På en av de kvarvarande slaggvarpen finns ett lusthus byggt av en av brukets brukspatroner. I området finns lämningar efter andra byggnader som tillhört bruket. Herrgården finns även kvar, liksom tjänstemannabostäder och arbetarelängor.

En omfattande renovering av hyttan påbörjades av den dåvarande markägaren Stora Enso 2003. Den första etappen var att rädda rostugnen, som hotade att rasa samman. Idag har genom omstruktureringar inom Stora Enso (som är direkt arvtagare till Ulfshytte Jernverks AB och Wikmanshytte Bruks AB) markinnehavet överförts på ett delägt bolag, Bergvik Skog AB. Tillsammans med länstyrelsen fortsätter nu Bergvik Skog att renovera hyttruinen, sintringsverket och ruinen efter kolhuset.

Källor

1. ↑ Nordisk familjebok om Ulfshyttan, 1920
2. ↑ Årsredovisning för Ulfshytter Jernverks AB, 1949

Koordinater: 60°18′27″N 15°22′57″O / 60.3075, 15.3825