Tumstock
Från Rilpedia
En tumstock är en hopfällbar måttstock av trä, plast eller metall. Namnet kommer av att graderingen ursprungligen var i tum, eventuellt med en kompletterande skala i meter. Idag är graderingen ofta endast i meter och den korrekta benämningen är då meterstock; i vardagligt tal används dock vanligen den etablerade termen tumstock.
Karakteristiskt för detta mätdon är att graderingen på ena sidan går från vänster till höger, medan "baksidan" är graderad från höger till vänster. Detta gör mätningen bekväm vid många praktiska tillämpningar, då mått ska tas omväxlande från vänster och från höger.[1]
Måttstockar har funnits sedan antiken. Även om vikbara måttstockar även de sannolikt funnits länge räknas den av chalmersingenjören Karl-Hilmer Johansson Kollén år 1883 uppfunna ledbara tumstocken som den första moderna. Detta ledde till grundandet av Hultafors AB som idag är en ledande tillverkare av meterstockar. I Sverige har man så gott som monopolställning.
Hultafors tumstockspatent är för länge sen utgångna, men i början av verksamheten drev man ett antal processer om patentintrång och plagiat. Som kuriosum kan nämnas att ett av tvisteämnena var tryckstilen på tumstockens siffror; ett annat om originaliteten av rödmålning av den hopvikta tumstockens kortändar.
Äldre tumstockar
Har en äldre tumstock nära ena änden märkningen VERKTUM är den graderad för gamla svenska tum = 24,74 mm. Består märkningen av ordet LONDON avses engelska tum, inch. Nyare "tumstockar" saknar ofta tum/inch-gradering, och kallas därför meterstock.
De äldsta tumstockarna var 24 tum långa, det vill säga 1 aln, och veks i 2 eller 4 delar med ett mässingsgångjärn. I och med metersystemets införande övergick man till först 1 meter (6 delar) och senare även till 2 meters längd (10 delar, alltså i hopfällt läge något längre än enmetersmodellen). Den listiga och än i dag oöverträffade ledmekanismen som numera används är en uppfinning av en föga känd svensk chalmersingenjör Hilmer Kollén, värd att uppmärksamma.
Tumstockar har genom tiderna tillverkats i många olika kombinationer av graderingar på framsida och baksida. Följande är kända:
- På ena sidan bara cm och mm från vänster till höger och på andra sidan samma sak från höger till vänster med rättvända siffror. Den i dag vanligaste varianten.
- På ena sidan cm och mm från vänster till höger på nedre halvan, och VERKTUM på liknande sätt på övre halvan. Tumskalan indelad i delar ½, ¼, ⅛, ⅟₁₆. På den andra sidan samma sak från höger till vänster, men texten illa nog upp och ner. I hopfällt skick 205 × 18 mm.
- På ena sidan cm och mm från vänster till höger på nedre halvan, och LONDONtum (= inch) på övre halvan. Inchskalan indelad i delar ½, ¼, ⅛, ⅟₁₆. På den andra sidan, fortfarande från vänster till höger, med rättvänd text: Undre halvan VERKTUM indelad i delar ½, ¼, ⅛, ⅟₁₆. Övre halvan NYA FOT (1 ny fot = 12 verktum). Det nya består i att foten är indelat i decimaltum och decimallinjer. Det går alltså 100 decimallinjer på 1 "ny" fot. (Lika lång som en gammal (svensk) fot – det nya var bara den decimala indelningen av smådelarna.) En intressant detalj är att på fotskalan, mellan 50 och 60 decimallinjer, står texten PRIS PER METER som påminnelse om att om man beställde virket efter antal fot, så betalade man per meter.
- En enmeters miniatyrmodell i 10 delar med bredden 12 mm och tjockleken ca 2 mm. Gradering enbart cm och mm på båda sidor, den ena från vänster till höger, och den andra från höger till vänster, men upp och ned. I hopfällt skick 128 × 25 mm.
Sannolikt finns fler antika varianter än de här exemplifierade (ett föremål anses konventionellt ha blivit antikt 50 år efter tillverkningen).
Många mätstockar finns med reklampåtryck från diverse brädgårdar och varuhus, vilket dock inte ska tas som signal att det är detta företag som tillverkat dem.
Bredden (åtminstone på nutida mätstockar) tycks genom åren ha följt en de facto-standard om 16 mm (eventuellt motsvarande 5/8 verktum) med en tjocklek av omkring 2 mm.
Noter
- ↑ Bekvämligheten är dock en sanning med modifikation: I somliga tillverkningar kommer siffrorna rättvända, när man roterar den utfällda stocken kring sin längdaxel. Det är bekämt och bra, men i andra tillverkningar kommer siffrorna upp och ner, varför man ändå måste kasta om höger och vänster på stocken, vilket är obekvämt. Försöker man läsa av måttet trots att siffrorna står upp och ner, är det risk för avläsningsfel; det är lätt hänt att man läser X cm och 8 mm, när rätta svaret borde vara X cm och 2 mm. I värsta fall kan det bli fel på ±1 cm. Den modellen är en klar tillverkningsmiss.
