Tuakotteriet

Från Rilpedia

(Omdirigerad från Tuabohemen)
Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif

Tuakotteriet (även "Tuabohemen"), mer eller mindre sammanhållen radikal intellektuell gemenskap i början av 1890-talet i Lund kring den karismatiske centralfiguren Bengt Lidforss.

Bakgrund

Tuakotteriet fick sitt namn efter ett rum (Tua) i det café där gruppen av överliggande studenter ofta hade sammankomster. Exempel på mer eller mindre kända medlemmar är Emil Kléen, Paul Rosenius, Adolf Strömstedt, Axel Wallengren (Falstaff, fakir), Lars Rydner, Albert Sahlin, Axel Danielsson, John Wigforss och Carl J. Kullenbergh. Tuakotteriet var till viss del en fortsättning på den radikala studentföreningen på 1880-talet, D.U.G. (De unga gubbarna), som officiellt upphörde 1891 och där Bengt Lidforss som student också var tongivande. Tuakotteriet upplöstes så sakteliga när dess medlemmar gav sig av inom och utom Sverige. Detta skildras av Emil Kléen i hans självbiografiska roman Venus anadyomene (2008). 1893 fanns det inte mycket av Tuakotteriet kvar, men gruppen samlades sporadiskt till och från. Kärntruppen höll sedermera till på krogen Åke Hans, där Strindberg under sina vistelser i Lund gärna umgicks med dem som fanns kvar i staden.

Röster om tualivet

Emil Kléen beskriver i sin recension av Axel Wallengrens Mannen med två hufvuden i början av 1890-talet kaféstamhållet som "raskt pulserande, lifligt ungdomsvarmt, men med framtidens svarta spökgestalter lurande bak stundens ystraste glädje, rufvande öfver det närvarande som skuggan af ett väntande öde. Denna dubbelstämning var det som gaf en sådan egendomlig särprägel åt den trängre och centralare cirkeln af tuakotteriet."

I sin självbiografiska roman Venus anadyomene (2008) återkommer Kléen till kotteriet, dit också August Strindberg hittat: "Här på kaféet var samlingsplatsen, dit all denna gyllne ungdom – en studentgenerations intelligenselit – flockade sig. Här hade de firat dessa lössläppta fester, vars bullrande ekon ännu genljöd i den lilla stadens skvallerkrönika, här hade man utbildat sig en livsåskådning, hinsidan kälkborgarens gott och ont, en etik, som just inte traskade allfarvägen fram. Där i hörnet hade den store författaren, som under några veckor gästade samhället, suttit mången kväll som i kväll och slösat ut omkring sig i frågor och svar sitt genis nyslagna guldmynt, medan punschen brann gul i glasen och timmarna, oräknade, skred." (s.31)

Bengt Lidforss förklarar i sin bok om Axel Danielsson att det "som sammanhöll dessa olikartade andar till ett kotteri, var en starkt utvecklad, av inga tvivel anfrätt kulturidealism, ett lidelsefullt förakt för det konventionella i alla dess former, en livslust, orolig och hemlös som den evige juden och, till sist och icke minst, den trygga känslan av intellektuell jämbördighet".

Litteratur som berör Tuakotteriet

Personliga verktyg