Tristan och Isolde (opera)

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
icon_anmal.gif
rp-wp-sv.gif
Ferdinand Leeke (1859-1922)

Berättelsen om Tristan och Isolde är en medeltida keltisk saga som bland annat var grunden till Gottfried von Strassburgs berömda versroman Tristan från ca 1210, som (i Simrocks översättning från 1855) inspirerade Richard Wagner till hans musikdrama Tristan och Isolde i tre akter. Librettot till verket är skrivet av Wagner själv. Operans effektiva längd är drygt nästan 4 timmar, eller 5 timmar med pauser.

Handlingen

Personerna i musikdramat är:

  • Tristan (tenor), den tragiske hjälten och riddaren,
  • Isolde (sopran),
  • Brangäne (mezzosopran), Isoldes tjänarinna,
  • Melot (tenor), Tristans vän,
  • Kurwenal (baryton), Tristans trotjänare.
  • kung Marke (bas).

Första akten: Tristan är systerson till kung Marke av Cornwall och Isolde är dotter till kungen av Irland. Tristan eskorterar Isolde för att hon skall stå brud åt hans morbror och länsherre. Isolde, som sedan tidigare känner hat till Tristan som dräpt hennes förra älskade, planerar att förgifta honom och sig själv. Brangäne ersätter dock giftet med en kärleksdryck. Isolde som tror att hon skall dö, faller för sin undertryckta passion till Tristan, och upptäcker när båten anländer till Cornwall att de får leva vidare.

I den andra akten, medan hovet drar ut på jakt möts de älskande för en kärleksnatt, som gestaltas av en av operahistoriens längsta kärleksduetter. Merlot, som är avundsjuk på Tristan, sårar honom dödligt.

I den tredje akten ligger Tristan för döden i sitt slott. Kurwenal har sänt efter Isolde i hopp att hon kan hela honom. Tristan dör dock innan Isolde hinner anlända. Opera slutar med att Isolde sjunger sin sorgsång "Mild und leise" och sjunker ned på Tristans döda kropp.

Musiken

Wagner började skriva Tristan och Isolde under ett avbrott i komponerandet av Nibelungens ring från oktober 1857 till sommaren 1859. Hans sånger till Mathilde von Wesendoncks dikter (Wesendonck-Lieder) kan betraktas som en förstudie till Tristan och Isolde, då de lånar meloditemata och harmoniken till denna. Wagner och Mathilde hade en relation, åtminstone platonisk, och hans kärleksupplevelser projicerades på operan.

Musiken i verket betraktas som höjdpunkten i den senromantiska tyska musiken, på grund av dess avancerade och originella harmonik och kromatik som, tillsammans med mästerlig symfonisk användning av orkestern, flyttade på musikens gränser och var förebilden för flera senare kompositörer.

Då formen avviker från en traditionell opera, valde Wagner att kalla verket en berättelse i tre akter ("eine Handlung in drei Aufzügen"). Sångstämmorna hanteras som musikinstrument, till skillnad från samtida opera. Isoldes och Tristans partier kräver dramatiska och mycket uthålliga röster samt stark psykisk och fysisk kondition hos sångarna. Flera sångare ser rollerna som röstdödare. De mest uppskattade Isolde-tolkningarna i historien presenterades av bl.a Kirsten Flagstad och Birgit Nilsson. Vid konserter brukar man ofta framföra Förspelet tillsammans slutscenen Isoldes kärleksdöd (med eller utan sopran).

Wagner fick vänta flera år innan verket uppfördes, på grund av att det krävde mer än vad den tidens sångare klarade av att prestera. Wien-operan gav till exempel upp efter ett sextiotal repetitioner (1860). Verket uppfördes först vid Münchens Hovteater den 10 juni 1865 under ledning av den legendariske dirigenten Hans von Bülow. Sverige-premiär skedde på Kungliga Operan 1909.

En omtalad inspelning av verket gjordes 2005 med Covent Gardens orkester, Antonio Pappano som dirigent och med Placido Domingo och Nina Stemme i huvudrollerna. Inspelning benämns allmänt som "den sista studioinspelningen av en komplett opera" och sägs ha kostat omkring 100 miljoner kronor att spela in.

Externa länkar

Hämtad från "https://sv.rilpedia.org/wiki/Tristan_och_Isolde_(opera)"
Personliga verktyg