Från Rilpedia

Torvald Magnusson Höjer, född 12 december 1876 i Stockholm, död 30 oktober 1937 i Oslo, var svensk historiker och tjänsteman vid svenska utrikesdepartementet.

Torvald M:son Höjer tillhörde under sin studietid i Uppsala Harald Hjärnes lärjungekrets och räknades som en av de allra främsta i denna. Hans avhandling Studier i Vadstena klosters och Birgittinordens historia intill mitten av 1400-talet (1905) erhöll Geijerska priset. Höjers vetenskapliga debut pekade mot en universitetskarriär. I samklang härmed stod också hans övertagande av redaktörskapet för Historisk tidskrift efter Emil Hildebrand 1906. Han var redaktör i 15 år.

Höjer var också chef för UD:s pressbyrå (efter 1912) pressavdelningen. Hans förhållande till pressen var utmärkt. Under första världskriget var hans arbete som kontaktman mellan utrikesledningen och tidningarna ansträngande. I konservativ och nationell inriktning hade Höjer stått statsminister Hjalmar Hammarskjöld nära och hade svårt att finna sig till rätta under regeringen Nils Edén 1917, men stannade trots allt kvar. 1923 blev han minister i Oslo, sedan han 1921 frånsagt sig en utnämning till Helsingfors. Han hyste en mycket skeptisk hållning till NF och dess möjligheter, och han hade ingen större tro på att nordiskt samarbete skulle ge några väsentligare resultat. Hans syn på Finland saknade inte mästrande inslag, och han varnade för överdrivna svenska utrikespolitiska ambitioner.

Litteratur

• Svensk biografiskt lexikon, 19 (1971-73)

Företrädare: Verner Söderberg

Föreningen Heimdals ordförande 1901

Efterträdare: Theodor Odhner