Från Rilpedia

Tochariska betecknar två utdöda närbesläktade indoeuropeiska språk i Centralasien, tochariska A (även östtochariska, turfanska) och tochariska B (även västtochariska, koucheanska). Språken är kända från texter skrivna från 500- till 700-talet e.Kr. Manuskripten är skrivna med indisk brahmiskrift och påträffades i början av 1900-talet i den nuvarande autonoma regionen Xinjiang i nordvästra Kina, och i närbelägna Dunhuang i provinsen Gansu. Hittills har cirka 5 000 texter påträffats. Dessa består främst av översättningar från sanskrit av buddhistiska texter.

Tochariskan uppvisar störst likheter med de västliga indoeuropeiska språken, de så kallade kentumspråken, såsom keltiska, germanska och italiska språk. Tochariskan har också likheter med den nu utdöda hettitiskan.

Grammatiken i tochariskan motsvarar delvis den i de indoeuropeiska språken. Verbet har stam med böjningsändelser för person tillagda. Ordförrådet är påverkat av religiösa lånord från sanskrit och östiranska språk.

Ordexempel:

Betydelse	Svenska	Tochariska A	Tochariska B	Grekiska	Hettitiska	PIE
"eld"	fyr	por	puwar	pyr	paḫḫur	*péh₂wr̥-
"fader"	fader	pācar	pācer	patēr		*ph₂tḗr
"moder"	moder	mācar	mācer	matēr		*méh₂tēr
"broder"	broder	pracar	procer	phratēr		*bʰréh₂tēr
"dotter"	dotter	ckācar	tkacer	thygatēr		*dʰugh₂tḗr
"hund"	hund	ku	ku	kyōn	kuwas	*ḱwṓ
"jord"		tkam	keṃ	chthōn	tekan	*dʰéǵʰōm