Jätteräkor
Från Rilpedia
Jätteräkor (i restauranger och affärer även kallade tigerräkor, kungsräkor eller scampi) är ett samlingsnamn för stora räkor som lever i tropiska hav. Tigerräkor är egentligen namnet på den art som är vanligast bland jätteräkorna i handeln. Jätteräkor har blivit en alltmer efterfrågad delikatess i den rika världen, vilket har lett till att en stor industri med fiske eller odling av jätteräkor växt fram i flera tropiska länder. Det är idag en av världens snabbast växande industrier. Jätteräkindustrin har blivit hårt kritiserad både för miljöförstöring och för sina sociala effekter.
Sverige importerar runt 2000 ton jätteräkor om året, varav 80% går till restauranger och andra storkök (Råd & Rön 2003).
Innehåll |
Miljöeffekter
Storskalig produktion av jätteräkor kan ske antingen genom havsfiske eller räkodling. Räkodlingar anläggs ofta i mangroveskogsområden, men på senare tid har även ren jordbruksmark börjat användas. Alla dessa produktionssätt är förknippade med stor miljöpåverkan.
Havsfiske
Vid havsfiske tillämpas bottentrålning. Då är jätteräkor en mycket liten del, ungefär 5-6%, av alla fiskar och skaldjur som trålen tar upp. Resten kastas överbord igen men överlever normalt inte. Trålen river också sönder vegetationen på havsbottnen och förstör korallrev. Sammantaget leder bottentrålning till att mängder av fisk och andra skaldjur dödas, och att marina livsmiljöer förstörs.
Räkodling
För räkodling krävs yngel. Produktion av räkyngel är ett eget kapitel med stor miljöpåverkan, se nedan. Det krävs också olika giftiga preparat och antibiotika för att upprätthålla de koncentrerade populationer som dammarna innehåller. Det har hänt att räkor som importerats till Sverige innehållit antibiotika som kan ge aplastisk anemi, en livshotande benmärgssjukdom. Dock står de största problemen med antibiotika troligen att finna i utsläpp från dammarna. Effekterna av dessa utsläpp på livet i havet och på fiskens tjänlighet som människoföda är ännu ganska dåligt undersökta. Efter 5-7 år går det inte att hålla sjukdomarna stången i odlingsdammarna, utan räkodlingen måste överges och ny mark röjas. Områden som förut gett en varaktig bioproduktion blir därigenom förstörda. Detta gör intensiv räkodling till en i hög grad ohållbar produktionsform. Beroende på om odlingarna förläggs till mangroveskog eller odlingsmark tillkommer olika ytterligare påverkan på miljön, se nedan.
Räkodling i mangroveskog
Vid räkodling i mangroveskog avverkas träden för att ge plats åt odlingsdammar. Det är huvudorsaken till att över 50% av jordens mangrovebestånd har försvunnit. För Sydostasien och Karibien är förlusten 70-80%. Mangroveskogarna försvinner i ännu snabbare takt än jordens regnskogar.
Förlusten av mangroveskog har flera konsekvenser:
- Mangrove är en mycket viktig barnkammare för marint liv. När skogen huggs ner, försämras fisket, både i själva skogen och i havet utanför.
- Mangrove filtrerar och binder sediment från floder. Utan skog fortsätter slammet ut till korallreven som slammar igen och dör. Även detta försämrar fisket.
- Mangrove skyddar mot vågerosion och översvämning. Utan skog ger en tsunami mycket större skador, och det kustnära jordbruket utsätts för mera salt från havet.
- Mangrove producerar hårt och termitsäkert virke samt ved att elda med. Utan skog försvinner denna resurs för lokalbefolkningen.
Räkodling på jordbruksmark
Vid räkodling på jordbruksmark görs åkrar om till dammar. Eftersom jätteräkorna kräver saltvatten, blir marken för salt för att därefter åter kunna användas för odling.
Produktion av räkyngel
Produktion av räkyngel kan ske på tre olika sätt:
- Fångst av vilda räkyngel. Bifångsten är enorm, bara ett på tusen fisk- och skaldjursyngel är ett jätteräkyngel.
- Fångst av vilda honor med ägg. Att en sådan hona är värd 50-100 USD visar hur ovanliga de är och vilka enorma bifångster de orsakar. För att få honan att släppa sina ägg, krossar man hennes ena öga.
- Uppfödning av yngel i fångenskap. Hittills har man inte lyckats föda upp jätteräkor i fångenskap mer än någon enstaka generation. Uppfödningen är alltså beroende av ständig tillförsel av nya, vilda räkor.
Sociala effekter
Räkodling är affärsmässigt intressant för företag som kan investera och bedriva en verksamhet under några år på en plats utan att behöva ta något ansvar för långsiktiga effekter såsom försämrat fiske i havet, erosions- och översvämningsskador vid kusterna samt förstörd mark. Den fattiga lokalbefolkningen kan inte göra sådana investeringar. Några kan få jobb på odlingarna, men lönen förefaller i allmänhet vara mycket låg. Kustnära bönder kan utsättas för övertalning, hot och misshandel för att överlåta sin jord till räkodlare. I Bangladesh rapporteras att räkbolagen använt skjutvapen och granater för att tvinga till sig mark och att de har tyst stöd bland politiska makthavare.
Några få räkföretagare kan alltså bli rika på verksamheten, medan den fattiga kustbefolkning förlorar jord, fisk och skog för lång tid framöver. Den pådrivande kraften är efterfrågan från den rika världen. Styrkan i denna drivkraft ligger i att jätteräkor är gott, exotiskt, populärt och att vår kännedom om de negativa effekterna och vår förmåga att värdera dem är ganska liten.
Källor
 |
Denna artikels neutralitet är ifrågasatt. Motivering: Naturskyddsföreningen är ingen neutral källa Se diskussionssidan för mer information. Ta ej bort mallen förrän konsensus uppnåtts. |
