Från Rilpedia

Aplastisk anemi (AA) uppstår då stamceller i benmärgen är skadade, med minskad produktion av nya celler till blodet. Detta kan bero på autoimmun sjukdom, cellgifter, joniserande strålning eller annan läkemedelsbehandling. Blödningar, infektioner och anemi leder bland annat till trötthet och frekvent feber.

Diagnos

Benmärgsbiopsi tas för att kunna ställa diagnos. Vid AA är antalet fettceller i benmärgen ökat och antalet blodbildande celler minskat. Den drabbade har mycket låga halter röda blodkroppar, vita blodkroppar och blodplättar. Kroppen ställer in sig med tiden vid de låga värdena. Viktigt att tänka på är kost, att ej vistas bland allmänheten och att ej få upp andningen. De låga röda blodkropparna orsakar trötthet och yrsel. Pga de låga vita blodkropparna kan kosten tänkas likvärdig till en kvinna i graviditeten, restriktioner att träffa sjuka människor, speciellt i folkmassor då smittohärden är stor. Blodplättarna gör att en utvidgning utav kärlen i framförallt näsan vid ökad andning ger upphov till ostoppbara blödningar. Olika preparat såsom Cyklokapron gärna med tunna bitar spongostan. Detta beror på det låga trombocyt-värdet. Blödningarna minskar med tiden då kroppen vant sig mer och mer vid det låga trombocyt-värdet. Många och stora blåmärken brukar vara väldigt vanligt hos den drabbade samt åsamkas mycket lätt.

Behandling

Blodtransfusioner är ofta nödvändiga för att upprätthålla blodvärdet då produktionen hämmats i benmärgen. Även så kallade trombocyter (blodplättar)ges i transfussioner för att minska blödningar, inre och yttre; näsblod är vanligt. Behandlingar är en så kallad benmärgtransplantation som har gett bra resultat på framför allt yngre. En annan behandling är så kallad ATG som är innehåller antikroppar från ett fåtal djur från bland annat häst, mus och kanin. ATG-behandlingen framförs i droppform under en 3-5 dagars period då sjuke patienten är inlagd och försöket med behandlingen är att trycka tillbaka benmärgen så att den kommer bygga upp sig från noll. Precis som en dator som startas om. Behandlingen brukar ge effekt efter 3-4 månader i 70% av fallen och bildandet av röda och vita blodkroppar samt blodplättar kan börjas igen. Biverkningar under denna behandling brukar vara andningssvårigheter, frossa, trötthet, skakningar, yrsel, feber, svettningar, magont och blekhet. Om inte det ger någon effekt kan en benmärgstransplantation diskuteras.

Prognos

Utan benmärgsgivare dör 40 % av de insjuknade patienterna. 70-80% blir idag fullt återställda om givare finnes. Risken för akut leukemi och myelodysplastiskt syndrom är ökad. Den sjuke patienten är döende utan ständiga transfussioner upp till ett flertal gånger i veckan.