Från Rilpedia

Thích Quảng Đức (chu nho: 釋廣德), född 1897, död 11 juni 1963 i Saigon, dåvarande Sydvietnam, var en vietnamesisk, buddhist mahayana-munk som offentligt brände sig själv till döds i en vägkorsning i Saigon i protest mot presidenten Ngo Dinh Diems förtryck av den buddhistiska religionen. Foton av honom då han brände sig själv till döds spreds snabbt över världen och ledde till att fokus sattes på Diems politik och policier. Malcolm Browne vann Pulitzerpriset för sitt foto av munkens död, likaså fick David Halberstam det för sin skriftliga framställning av händelsen.

Efter hans död blev hans kropp än en gång kremerad, men hans hjärta förblev intakt. Detta tolkades som en symbol för empati och ledde till att buddhister vördade honom som en bodhisattva, vilket förstärkte effekterna av hans död bland folket.

Thích Quảng Đứcs agerande ökade de internationella påtryckningarna på Diệm vilket ledde till att han utlyste reformer med intention att blidka buddhisterna. De utlovade reformerna infördes dock långsamt, eller inte alls, vilket ledde till dispyter. Då protesterna fortgick började räder mot buddhistiska pagoder med målet att beslagta det heliga hjärtat. Specialstyrkornas aktioner, som leddes av Diệms bror, Ngô Ðình Nhu, ledde till ett flertal dödsfall och stora skador. Flera buddhistiska munkar följde Thích Quảng Đứcs exempel och brände sig själva till döds. Så småningom avsattes och dödades Diệm i samband med en militärkupp i november 1963. Thích Quảng Đứcs handling ses allmänt som en vändpunkt för krisen som buddhismen hade i Vietnam och regimförändringarna.

Externa länkar

• Officiell webbplats