Från Rilpedia

The Long and Winding Road (Lennon/McCartney) är en låt av The Beatles inspelad 1969 och utgiven 1970.

Låten och inspelningen

Den enkla balladen som i sin slutgiltiga form fick Paul McCartney att gå i taket, trots att det var han som skrivit den. Kanske kan man till och med säga att denna enskilda låt, eller behandlingen av den, ytterligare bidrog till att splittra Beatles, om man ska hårdra resonemanget. McCartney och John Lennon jobbade med låten vid ett par tillfällen (26 och 31 januari 1969) och lät den sedan ligga. På denna demoaktiga inspelning hörs enbart McCartneys sång och pianospel samt Lennons synnerligen usla basspel (på originalinspelningen kan man t.ex. höra McCartney flina åt Lennons tafflighet 1,59 in i låten). Drygt ett år senare gav Lennon taperna åt Phil Spector utan att informera McCartney om detta och han gjorde kring 1 april 1970 på de omfattande påläggen som förvandlade låten från avskalad ballad till något betydligt mer överlastat och smetigt. När McCartney väl fick reda på det hela (och det var för sent att stoppa) blev han naturligtvis rasande och även George Martin (normalt en diplomatisk herre) kritiserade skarpt den överlastade orkestreringen. Resultatet blev att McCartney skyndade på utgivningen av sin första soloskiva, vilken utkom 10 april 1970, samma dag som McCartney officiellt förklarade att han lämnade Beatles. The Long and Winding Road utgavs så på LP:n Let It Be som utgavs i England och USA 8 respektive 18 maj 1970.

Källor

• Ian MacDonald: En revolution i huvudet, 1994
• Mark Lewisohn: The Complete Beatles Chronicle