Banatet
Från Rilpedia
Banatet (rumänska: Banat; serbiska: Банат eller Banat; ungerska: Bánát eller Bánság; tyska: Banat; slovakiska: Banát; bulgariska: Banát), även Temesvarbanatet, Temesbanatet, är ett historiskt landskap i sydöstra Europa, i gränstrakten mellan Serbien, Ungern och Rumänien. Namnet Banat kommer antagligen av den avariska furstetiteln ban (jämför banat).
Regionens historiska gränser utgörs av tre floder: Mureş i norr, Tisza i väst och Donau i söder. Den östra delen, i Rumänien, omfattar regionerna Timiş, Caraş-Severin, Arad och Mehedinţi. Den västliga delen, i Serbien, omfattar huvudsakligen den östra delen av den autonoma provinsen Vojvodina (distrikten Norra Banat, Södra Banat och Centrala Banat) samt området Pančevački Rit i kommunen Palilula i Belgrads distrikt. Den mindre norra delen, i Ungern, utgörs av delar av provinsen Csongrád.
Under antiken var Banatet en del av kungariket Dakien, och senare, efter kejsar Trajanus' krig, den romerska provinsen med samma namn. Under avartiden under 400- och 500-talen slog sig serberna ner i området. Flera århundraden senare kom det under Ungern. Osmanska riket erövrade regionen år 1526. År 1718 blev Banatet österrikiskt under namnet Temescher Banat. År 1867 integrerades Banatet i Kungariket Ungern (del av Österrike-Ungern).
Efter första världskriget delades Banat: freden i Trianon den 4 juni 1920 fastslog att 18 945 km² skulle avstås till Rumänien, 9 307 km² till Jugoslavien och 217 km² skulle förbli ungerskt.
Befolkningen i Banatet var fram till 1944 mycket blandad. Efter att Banatet blivit österrikiskt främjade de österrikiska härskarna katolsk (särskilt tysk) invandring i området. Nybyggarna kom bland annat från Pfalz, Schwaben, Bayern, Hessen, Niederösterreich, Oberösterreich och Elsass, utöver mindre antal från Frankrike, Italien och Spanien. Samlingsnamnet för de tyskspråkiga immigranterna var Banater Schwaben. Utöver ungrare, rumäner, serber och tyskar fanns det också slovaker, rutener och armenier. Många bosättningar i det östliga Banatet beboddes huvudsakligen av tyskar, och i regionens viktigste stad, Timişoara, var tyskarna fram till andra världskriget den största etniska gruppen. I det serbiska Västra Banatet försvann den tyska minoriteten efter andra världskriget fullständigt, till följd av flykt, deportation i rysk slavarbete, utrotning, fördrivning och utvandring. I rumänska Banatet fanns det däremot någon organiserad fördrivning. Till följd av utvandring, huvudsakligen från 1960-talet till 1980-talet, har dock antalet tyskar i rumänska Banatet blivit starkt reducerat, även om om stadsnamn runt provinshuvudstaden Timişoara, såsom Altringen, Bethausen, Gottlob, Johanisfeld, Lenauheim, Liebling, Nitzkydorf och Gherman, påminner om den tyska historien i området.
