Tangierkrisen
Från Rilpedia
Första Marockokrisen eller Tangierkrisen var en stormaktskonflikt mellan 1905 och 1906 om Marockos framtida statsrättsliga status som inbegrep Frankrike och Tyskland.
Vilhelm II ville inte finna sig i Frankrikes "fredliga penetration" av Marocko. Plötsligt besökte han sultanen i Tangier, uttalade sig i ett tal den 31 mars 1905 högröstat för marockansk självständighet ch anslog hotfulla tongångar mot den franske ministern. Affären väckte bestörtning, och Théophile Delcassé ville stå fast, men eftersom regeringen inte ville ha krig och armén inte var beredd blev Delcassé tvungen att avgå. Vilhelm II betraktade detta som en seger. Stormakterna beslöt att försöka bilägga tvisten genom en konferens.
Under Algeciraskonferensen 1906 om Marockofrågan fick Tyskland bara stöd av Österrike, "Tysklands enda vän", och eftersom varken kejsar Vilhelm II eller Bernhard von Bülow ville ha krig nu, led Tyskland ett diplomatiskt nederlag. Visserligen fastslogs "den öppna dörrens politik" för alla nationer i Marocko, men detta minskade inte fransmännens inflytande. Ententen hade verkat för Frankrikes fördel. Tyskland isolerades.
Litteratur
- Petersen, Kai, När hände vad? Världshistorisk uppslagsbok 1500-2002 (2003)
