Tänder
Från Rilpedia
Tänder (latin dentes) bildar hos människan och de flesta däggdjur de organ, som är avsedda att bita av födan och i munnen söndertugga den för att på så sätt underlätta dess smältning i tarmkanalen.
Tanden består av en krona som är den övre synliga delen av tanden och en rot som är den nedre delen av tanden och som fäster i tandköttet och käkbenet. De tre olika lagren består ytterst av emaljen som är kroppens hårdaste vävnad, under denna finns tandbenet (dentin) som utgör den största delen av tanden och därunder pulpan som är försedd med blodkärl och nerver via rötterna. Rötterna är klädda med tandcement som gjuter fast tänderna i parodontalfibrerna för att hålla tanden på plats i käkbenet.
Människan har 20 mjölktänder som man tappar som barn och 28 permanenta tänder som vuxen, eller upp till 32 om alla visdomständer har utvecklats[1]. Däggdjuren har framtänder (incisor), hörntänder (canine), premolarer (främre kindtänder) och molarer (bakre kindtänder).
Läran om tänder kallas odontologi. Läran om tandreglering kallas ortodonti.
Ett Tandsmycke är ett litet smycke som limmas fast på en tand.
En retinerad tand är en fullt utvecklad tand som inte har erumperat (brutit fram). Vanligtvis erumperar tänder när kronan är fördigutvecklad, men rötterna under utveckling.
Innehåll |
Benämningar
I det vanligaste internationella systemet för att namnge tänderna betecknar man tänderna med siffror. Bettet delas in i fyra kvadranter enligt följande. Höger överkäke motsvaras av siffran 1, vänster överkäke av siffran 2, vänster underkäke av siffran 3 och höger underkäke av siffran 4. Därefter lägger man till siffran som motsvarar den tand det är frågan om, räknat från framtänder och inåt i munnen. Tand nummer 28 är, i förekommande fall, vänster överkäkes sista tand, det vill säga den tredje molaren (visdomstanden).[2]
Man kan även utvidga tvåsiffersystemet med siffrorna 5-6-7-8 för respektive mjölktänder, så att "61" motsvarar vänster överkäkes framtand för barn med mjölktänder.
Efter ett äldre system sätter man plus framför överkäke och minus framför underkäke, och kallar dem efter latinets vänster (sinister) och höger (dexter).
Tandsjukdomar
Karies
Karies (caries dentalis), eller tandröta, är en infektionssjukdom som orsakas av bakterier i munhålan vilkar orsakar lokala angrepp på tandytan, vilket resulterar i att emaljen urkalkas. Obehandlad karies kan leda till kaviteter, "hål i tänderna", som i förlängningen kan leda till tandvärk och att tanden går förlorad.
Parodontit
Parodontit (tandlossning) är namnet på en samling inflammationssjukdomar som kan leda till tandlossning och tandförlust om den lämnas obehandlad. Paradontit orsakas av bakterier som fäster på och växer på tandytorna, speciellt i områden under tandköttslinjen. Inflammationen leder till att ben och bindväv bryts ner och tandfästet försämras. Sjukdomen kan hindras om man tar bort det som orsakar inflammationen, d.v.s. bakterierna. Detta görs av tandhygienist, men den dagliga tandborstningen är mycket viktig för att inte bakterierna skall återkomma. Fast de olika formerna av paradontit är bakteriella sjukdomar, finns det en rad faktorer som påverkar sjukdomens svårighetsgrad, däribland rökning, diabetes, och ärftliga faktorer.
Plack
Plack är en tunn och vanligtvis färglös bakteriebeläggning på tänderna. Om den inte avlägsnas kan den orsaka karies eller gingivit. Beläggningen bildas nästan helt av bakterier (huvudsakligen streptococcus mutans och anaeroba organismer), med varierande sammansättning beroende på platsen i munnen. De mikroorganismer som finns i plack är alla naturligt förekommande i munhålan, och är normalt ofarliga. Men om inte regelbunden tandborstning sker så innebär det att mikroorganismerna kan bygga upp ett tjockt lager. Mikroorganismerna närmast tandytan ställer om till anaerob andning som medför bildning av syror som skadar tandytan, och sedan tandkaries. Placken som byggs upp kan också bli mineraliserad och bilda tandsten.
Tandsten
Tandsten är en hårdnad beläggning på tänderna. Tandsten bildas av plack och mineraler. Plackens råa yta erbjuder ett idealt substrat för vidare plackbildning, som i sin tur kan leda till inflammation i tandköttet, gingivit och även tandlossning, parodontit. Kalkbildningen sker i frånvaro av adekvat tandhygien. Har den en gång bildats, sitter den vanligen för hårt på tänderna för att kunna tas bort med vad som är tillgängligt i ett normalt hem. Tandsten avlägsnas hos en tandhygienist eller tandläkare, med ultraljud och specialinstrument.
Tand- och munhygien
Se tandhygien, tandborstning och tandtråd.
Referenser
- Den ursprungliga texten, eller delar av texten, till denna artikel kommer från retinerad tand
Noter
- ↑ De olika tandtyperna, från Praktikertjänst
- ↑ Placeringsbenämningar, från Praktikertjänst
Externa länkar
- Wikimedia Commons har media som rör Tänder
