Från Rilpedia

Buddhistiska ruiner i Takht-i-Bahi och resten av grannstaden Sahr-i-Bahlolaa Världsarv nr 140
Land	Pakistan
Geografiskt läge	34°11′24″N 71°33′36″O / 34.19, 71.56Koordinater: 34°11′24″N 71°33′36″O / 34.19, 71.56
Typ	Kulturarv
Kriterium	iv
Regionb	Asien och Oceanien
Inskriptionshistorik
Inskrivet	1980 Världsarvskommitténs 4:e möte
a Officiellt namn översatt till svenska b Enligt Unescos indelning

Takht-i-Bahi (eller Takhtbai eller Takht Bahai) är ett buddistiskt klosterkomplex från 100-talet f.Kr^[1]. Det är beläget omkring 15 km från Mardan i Nordvästra gränsprovinsen, Pakistan^[1]. Komplexet blev ett världsarv 1980^[1].

Takht betyder tron och bahi, "vatten" eller "källa" i persiska/urdu. Klosterkomplexet kallades Takht-i-Bahi då det byggdes på toppen av en kulle och nära en vattenkälla.

Takhtbai är det mest fruktbara tehsile i Mardan. Det växer många grödor i Takht Bai Tehsile, några är tobak, vete och sockerrör. Asiens första sockerbruk byggdes här av den brittiska regeringen nära buddistklostret.

Historia

Den första historiska referensen till dessa ruiner gjordes 1836 av den franske officeren, General Court^[1]. Utforskningar och utgrävningar startade först efter 1852^[1].

Referenser

Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia

1. ↑ ^{1,0 1,1 1,2 1,3 1,4} Takht-i-Bahi, UNESCO Office, Islamabad, Pakistan, 2002

Externa länkar

• Map of Gandhara archeological sites, from the Huntington Collection, Ohio State University (large file)
• Buddhist Ruins of Takht-i-Bahi and Neighbouring City Remains at Sahr-i-Bahlol - UNESCO World Heritage List
• Takht Bhai informative website