Karol Szymanowski
Från Rilpedia
Karol Maciej Szymanowski, född 6 oktober 1882 i Tymoszówka (i närheten av Kiev i nuvarande Ukraina), död 29 mars 1937 i Lausanne, var en framstående polsk komponist, som bidragit till utveckling av impressionistisk orkesterklang och möjligheter hos stråkinstrument.
Innehåll |
Biografi
Szymanowski växte upp i en högkulturell miljö. Hans far var en polsk godsägare Stanisław Korwin-Szymanowski och mor en svensk ättling, född som baronessa Anna Taube. Karol Szymanowski fick första musikundervisning i pianospel av sin far, och därefter av sin onkel Gustav Neuhaus (som var fader till den sovjetiske pianisten Heinrich Neuhaus). Från 1912 studerade han kontrapunkt och komposition vid Warszawakonservartoriet för M. Zawirowski och Zygmunt Noskowski. Under studieåren blev han vän med pianisten Artur Rubinstein och tonsättaren Grzegorz Fitelberg. Tillsammans med Fitelberg grundade Szymanowski 1905 ett musikförlag i Berlin som publicerade verk av medlemmarna i tonsättarföreningen "Młoda Polska" ("Det unga Polen"), där Szymanowski, Fitelberg, Ludomir Różycki, Apolinary Szeluto ingick. Det unga Polens musik anknöt till samtida västeuropeisk musikstil.
Szymanowskis tidig musik, mellan 1900 och 1914 har klara influenser av Frederic Chopin och tidig Aleksandr Skrjabin, och därefter har klart inflytande av tysk nyromantism som Franz Liszt, Richard Wagner, Richard Strauss och Max Reger. Szymanowskis individuella stil uppstod till stor del till följd av hans resor 1914 till Italien, Sicilien och Nordafrika. Kontakten med österländska och gamla kulturer inspirerade honom till flera senare kompositioner. I Frankrike kom han i kontakt med franskimpressionistisk musik av Claude Debussy och Maurice Ravel. Flera av hans kompositioner under tiden 1914-1923 bygger på exotiska och österländska tema, till exempel Hafiz kärlekssånger. Hans kompositioner från åren före första världskriget fick mycket bra mottagande i den tyskspråkiga delen av Europa, till stor del genom hans konsertresor till Wien, Leipzig och Berlin.
Under första världskriget levde Szymanowski i Tymoszówka och företog sig konsertresor till Kiev, Moskva och Sankt Petersburg.
På 1920-talet skedde en ändring i tonsätatrens still - till viss mån under inflytande av musiken av Igor Stravinskij och Szymanowskis upptäckt av den polska góral-folkloren i Karpaterna. Liknande trender för att söka sig till de nationella rötterna var vanliga i den tidens europeiska tonsättarkretsar. 1930 blev Szymanowski utnämnd till hedersdoktor vid Jagiellonska universitetet i Kraków. Under sina sista år reste han ofta, för att kurera svag hälsa, till bland annat Schweiz, där han dog.
Kompositioner
Szymanowski räknas till de största polska tonsättarna från perioden före det andra världskriget och som hade stor internationell betydelse. Hans orkesterverk, liksom operan "Kung Roger" är ofta spelade även utanför Polen.
Symfonierna nr.1 (1906-07) och nr.2 (1909-10) är till viss del ungdomssynder i något uppblosst format. Kompositören själv avfärdade den första symfonin som "kontrapunkiskt-harmoniskt-orkestralt moster". Den första symfonin är instrumenterad med Richard Strauss som förebild.
Symfoni nr.3 "Nattens sång" (1914-16) för tenor, kör och orkester (som ibland mot tonsättarens intentioner uppförs med en sopran). Texen är en översättning av den persiske mystiske poeten Jâlal ad-Din ar-Rumi från 1200-talet. Den originellt och kolorfullt orkestrerade ensatsiga symfonin avviker på alla sätt från traditionell symfoniform.
Symfoni nr.4 "Symphonie Concertante" (1932) med en viruos pianostäma är i en ganska fri konserterande form.
Operan Kung Roger", med libretto av tonsättaren och Jarosław Iwaszkiewicz. Operan hade uruppförande i Warszawa 19 juni 1926. Handlingen är förlagd till 1100-talets Sicilien och berättar om en herde (tenor) som lyckas få kung Roger (baryton) och drottning Roxana (sopran) att överge den kristna tron och anamma Dionysoskult.
Violinkonsert nr.1 (1917) tillkom samtidigt som den tredje symfonin men påminner inte det minsta om den storskaliga symfonin. Konserten är stark soloistisk med starka lyriska och kromatiska passager.
Violinkonsert nr.2 (1932-33) tillkom under sent i tonsättarens liv och innehåller musikelement från góral-folklor (folket från polska Karpaternas bergstrakter).
Hafiz kärlekssånger från 1911, som orkestrerades 1914, bygger på persisk diktning och arabisk musik.
Stabat Mater (1925-26) och Litania till Jungru Maria (1930-33) använder sig av lätt arkaiskt och stiliserad religiöst tonspråk.
Verförteckning
Röst och piano
- Sex sånger, Op. 2 (1990-1902)
- Tre fragment till Jan Kasprowicz' dikter, op.5 (1902)
- Svan, Op. 7 (text Wacław Berent) (1904)
- Fyra sånger, Op. 11 (text Tadeusz Miciński) (1904-1905)
- Fem sånger, Op. 13 (1905-1907)
- Tolv sånger, Op. 17 (1907)
- Sånger, Op. 18 (1908)
- Sex sånger, Op. 20 (text Tadeusz Miciński) (1909)
- Sånger i färger, Op. 22 (1910)
- Hafiz' kärlekssånger, Op. 24 (1911)
- Pieśni księżniczki z baśni, Op.31 (Sagoprinsessas sånger) (1915)
- Tre sånger, Op. 32 (text Dymitr Dywadow) (1915)
- Fyra sånger, Op. 41 (text Rabindranatha Tagore) (1918)
- Pieśń meuzina szalonego, Op. 42 (Den galne meuzins sång) (1918)
- Två baskiska sånger, Op. 44 (1925)
- Słopiewnie, Op. 46 bis (text Julian Tuwim) (1921)
- Tre vaggsånger, Op. 48 (1922)
- Barnrytmer Op. 49 (text Kazimiera Iłłakowiczówna) (1922-1923)
- Idom se siuhaje dołu, śpiewający (góral-sång) (1924)
- Fyra sånger, Op. 54 (text James Joyce) (1926)
- Vocalise-Etude (1928)
- Folksånger (Pieśni kurpiowskie), Op. 58 (1930-1932)
Kör a cappella
- Sex folksånger (Sześć pieśni kurpiowskich) (1928-1929)
Piano
- Nio pianopreludier, Op. 1 (1899-1900)
- Variationer för piano b-moll, Op. 3 (1901-1903)
- Fyra etyder för piano, Op. 4 (1900-1902)
- Piansonat nr. 1 c-moll, Op. 8 (1903-1904)
- Variationer på polsk folktema i h-moll, Op. 10 (1900-1904)
- Fantasi, Op. 14 (1905-1907)
- Preludium och fuga cis-moll för piano (1905-1909)
- Pianosonat nr 2 A-dur, Op. 21 (1910-1911)
- Metopy, Op. 29 (1915)
- Tolv etyder, Op. 33 (1915-1916)
- Maski, Op. 34 (Masker) (1916)
- Pianosonat nr 3, Op. 36 (1917)
- Tolv masurkor, Op. 50 (1924-1925)
- Två masurkor, Op. 62 (1933-1934)
Violin och piano
- Sonat d-moll för violin och piano, Op. 9 (1904)
- Romans D-dur, Op. 23 (1910)
- Nocturno och tarantella, Op. 28 (1915)
- Mity, Op. 30 (Myter) (1915)
- Tre capriccii av Paganini, Op. 40 (1918)
- La bereceuse d'atacho enia, Op. 52 (1925)
Kammarmusik
- Trio, Op. 16 (piano, violin, cello) (1907)
- Stråkkvartett nr 1, Op 37 (1917)
- Stråkkvartett nr 2, Op. 56 (1927)
Orkesterverk samt verk för vokalist/kör och orkester
- Salome, Op. 6 (text Jan Kasprowicz; röst och orkester) (1904)
- Konsertuvertyr för orkester i E-dur, Op. 12 (1904-1905)
- Symfoni nr 1 f-moll, Op. 15 (1906-1907)
- Symfoni nr 2 B-dur, Op. 19 (1909-1910)
- Hafiz' kärlekssånger, Op. 26 (röst och orkester) (1914)
- Symfoni nr 3 Pieśń nocy, Op. 27 (Nattens sång) (1914-1916)
- Violinkonsert nr 1, Op. 35 (1917)
- Demeter, Op 37 bis (sång för alt, damkör och orkester) (1917)
- Agawe, Op. 38 (sång för alt, damkör och orkester) (1917)
- Högtydlig marsch (för orkester) (1925)
- Kniaź Patiomkin, Op. 51 (Prins Potiomkin; orkesterstycke till Tadeusz Micińskis drama) (1925)
- Stabat mater, op. 53 (för röst, kör och orkester) (1925-1926)
- Veni creator, Op. 57 (sopran, kör, orgel och orkester) (1930)
- Litania do Marii Panny, Op. 59 (Litania till Jungrfu Maria för sopran, kör och orkester) (1930-1933)
- Symfoni nr 4, (Symphonie concertante), Op. 60 (1932)
- Violinkonsert nr 2, Op. 61 (1932-1933)
Operor, baletter och operett
- Loteria mężów (Lotteri med makar, operett) (1908-1909)
- Hagith, Op. 25 (Opera efter en drama av F.Dörmann) (1912-1913)
- Mandragora, Op. 34 (balett) (1920)
- Król Roger, Op. 46 (Kung Roger; Opera) (1918-1924)
- Harnasie, Op. 55 (Balett) (1923-1931)
Källor
- Mała encyklopedia muzyki, PWN 1968
- Misiklexikon in zwei Bänden, Horst Seeger, 1966
- The Metropolitan Opera Encyclopedia, David Hamilton, 1987
- A Company to the Symphony, Robert Clayton, 1993
- Texthäften till CD, Marco Polo
- Verkförteckningen är katalogisering av listan i polsk Wikipedia
