Från Rilpedia

Svenskans Språkstruktur skiljer sig på några punkter mycket från andra europeiska språk. Särskilt i de aspekter som beskrivs nedan.

Innehåll 1 Stavning 2 Uttal 3 Böjning 4 Källor

Stavning

Karaktäristiskt för svenskan är bokstäverna å, ä och ö som bara återfinns i ett fåtal andra språk. I svenskan stämmer stavningen av ett ord ofta bra överens med uttalet. En svensk kan alltså oftast uttala ett nytt ord utifrån skriftformen. Däremot kan det vara svårare att utifrån uttalet veta den korrekta stavningen. Ett exempel är tj-ljudet som kan stavas på flera olika sätt. Till exempel; tjur, kär och chips.

Korta ä-ljud och å-ljud skrivs inte på samma sätt i alla ord, även om det i uttalet låter exakt likadant. Exempel på det är kol, kål; blott, blått; mest, häst.

Man kan sällan utläsa ordmelodin med hjälp av stavningen. I ett ord som förslag kan man betona antingen första eller sista vokalen och få olika betydelser.

En kort betonad vokal åtföljs i många fall av en dubbel konsonant. Ett ord kan få en annan betydelse utan dubbel konsonant. Exempelvis mat, matt; mata, matta. Dock finns det vissa undantag där korta vokalljudet inte återföljs av dubbel konsonant.

Uttal

Svenskan har precis som norskan två språkmelodier. Det innebär att betoningen kan ligga antingen på första eller sista vokalen (accent 1 och 2). Exempelvis ställ-et jämfört med ställe-t.

Till skillnad från exempelvis danskan där bara bokstaven e förekommer i ändelser kan man i svenskan hitta även a och i vissa fall o. Exempelvis: Blommor, bilar, smalare, röda.

För människor som ska lära sig svenska som vuxna är svenskans y och i något som ofta orsakar problem och blandas ihop i uttalet. Exempelvis mura – myra. En annan sak kan vara att göra skillnad på lång och kort vokal. Ord kan annars få fel betydelse. Exempelvis: byta – bytta, vet – vett. Sj-ljudet är ofta svårt för nybörjare då det är ganska specifikt för just svenskan.

Böjning

Svenskans böjning på ord är karaktäristiskt för alla nordiska språk men skiljer sig från exempelvis engelskan. Jämför till exempel svenskans bestämda artikel på huset med engelskans the house där det är ”the” som talar om för oss att det är bestämd form. Liknande skillnad ser vi i jämförelsen läste-s mot engelskans was read.

Källor

• Svenska språknämnden – Svenska skrivregler, Liber 2000
• Svenska akademiens ordlista över svenska språket Norstedt Akademiska 2006
• Thorell Olof Svensk grammatik, Norstedt tryckeri 1973
• nationalensyklopedin