Svenskøya
Från Rilpedia
Svenskøya (svenska Svenskön) är en ö i ögruppen Kong Karls land i nordöstra Svalbard. Ögruppen har den största populationen av isbjörn i hela Svalbard [1].
Innehåll |
Geografi
Svenskøya ligger cirka 247 km nordöst om Longyearbyen och cirka 80 km sydöst om Nordaustlandet i Barents hav i Norra ishavet. Öns geografiska koordinater är 78°43′00″ N 26°38′00″ Ö
Den obebodda ön har en area på cirka 137 km2 och utgör den västra ön i ögruppen [2]: Den högsta höjden är på cirka 230 m.ö.h. [3]:
Ön består av sedimentära bergarter från Mesozoikum och basaltsten och har endast mycket lite växtlighet [4]:
Förvaltningsmässigt ingår Svenskøya i naturreservatet Nordaust-Svalbard naturreservat [5]:
Historia
Ögruppen upptäcktes möjligen redan 1617 av engelske valfångaren Thomas Edge som då döpte området till Wiches Land [5]. Ögruppen föll därefter i glömska.
1853 återupptäckte norske sälfångaren Erik Eriksen [6] ögruppen igen utan att närma sig den. Den 27 juli 1859 blev Eriksen den förste att landstiga på Svenskøya.
Svenskøya besöktes därefter av flera expeditioner däribland en engelsk under ledning av Arnold Pike 1897 och tyska "Helgolandexpeditionen" under ledning av Römers och Schauginns 1898.
1973 inrättades Nordaust-Svalbard naturreservat [5].
Den 1 juli 1985 instiftades totalt landstigningsförbud på hela ögruppen. Förbudet gäller alla öar och skär och inkluderar även havsområdet 500 meter från land [7].
Källor
- ↑ [1], Svalbard-images
- ↑ [2], Norsk Polarinstitutt, Svenskøya
- ↑ [3], Islands, United Nations Environment Programme (UNEP)
- ↑ [4], Spitzbergen.de
- ↑ 5,0 5,1 5,2 [5], Norsk Polarinstitutt, Kong Karls Land
- ↑ [6], Norsk Polarhistorie
- ↑ [7], Norsk Lovdata
- Conway, W. M: No Man’s Land: A History of Spitsbergen from Its Discovery in 1596 to the Beginning of the Scientific Exploration of the Country, At the University Press, Cambridge 1906.
