Från Rilpedia

Sven Grassman, född 1940, död 1992, var en svensk nationalekonom.

Sven Grassman avlade doktorsexamen i nationalekonomi vid Handelshögskolan i Stockholm. Efter en tid vid University of California, Berkeley, återvände han till Sverige och IIES, Institutet för internationell ekonomi ([1]) vid Stockholms universitet. Han uppnådde snabbt positionen som biträdande chef vid institutet, vars chef var Assar Lindbeck. I slutet av 70-talet uppstod en konflikt mellan Grassman och Lindbeck som under 1979-80 ledde till att styrelsen för IIES avlägsnade Grassman från ställningen som biträdande chef. Kontroversen finns dokumenterad i en s.k. Vitbok som producerades av Stockholms universitet i början av 80-talet, och i en artikel i Ordfront Magasin våren 1993.

Grassman fortsatte vara aktiv vid Institutet, men orienterade sig i allt större utsträckning bort från det forskningsfält han doktorerat i (internationell handelsteori). Han koncentrerade i stället sitt författarskap i allt större utsträckning på böcker och artiklar om svensk politik och den ekonomiska utvecklingen i Sverige. Han gav allt som allt ut sju böcker Det tysta riket, 1981, Makten över våra tankar, 1983, Det plundrade folkhemmet, 1985, Till en kvinnlig vikarie, 1987, Bokslut, 1988, Krisen. En svensk saga, 1991, Från det lydiga landet, 1991.

I valrörelsen 1991 kandiderade Grassman till Riksdagen för vänsterpartiet. Hans kandidatur väckte enorm medial uppmärksamhet men efter hot om uteslutning från det socialdemokratiska partiet valde Grassman att dra tillbaka sin kandidatur.

Vid samma tidpunkt arbetade Grassman på en bok om svensk kommunal ekonomi samt påbörjade arbetet med en ekonomisk lärobok. Tyvärr kom hans sjukdom i vägen och han gick bort, 52 år gammal, i augusti 1992.