Svart mamba

Från Rilpedia

(Omdirigerad från Svarta mamban)
Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
?Svart mamba
Black Mamba 01.jpg
Systematik
Domän: Eukaryoter
Eukaryota
Rike: Djur
Animalia
Stam: Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam: Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass: Kräldjur
Reptilia
Ordning: Fjällbärande kräldjur
Squamata
Underordning: Ormar
Serpentes
Familj: Giftsnokar
Elapidae
Släkte: Mambor
Dendroaspis
Art: Svart mamba
D. polylepis
Vetenskapligt namn
§Dendroaspis polylepis
Auktor: (Günther, 1864)
Blue morpho butterfly2 300x271.jpg
Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen

Svart mamba (Dendroaspis polylepis) är den största giftsnoken i Afrika och den näst största giftsnoken i världen efter kungskobra. Vuxna svarta mambor når en genomsnittlig längd på 2,5 meter och en maximal längd på 4,5 meter.[1] Den svarta mamban har fått sitt namn efter den svarta färgen på insidan av munnen och inte efter sitt skinn som skiftar mellan grå och olivfärgat. Den är den snabbaste ormen i världen då den kan uppnå en hastighet på 20 kilometer i timmen, men den använder snabbheten för att fly faror snarare än för att fånga sina byten.[1]

I Sverige kan den svarta mamban ses på Kolmårdens Tropicarium.

Innehåll

Beteende

Den svarta mamban är en av de dödligaste ormarna i världen. Giftet i ett enda bett kan räcka för att döda 20-40 människor och det dödar lätt om inte motgift tas fram i tid. När ormen är i ett trängt läge är den mycket attackbenägen.[2] Många ormexperter anser att svart mamba är världens mest aggressiva orm eftersom den har visat tendenser att attackera utan att ha varit provocerad.[3] När den är i attackposition breder den ut sin hals, väser högt samt visar sin svarta mun och sina dödliga tänder. Den kan resa sig från marken med en tredjedel av sin längd[1] vilket gör att den kan nå 1,2 meter.[2] När den försvarar sig mot en fara hugger den flera gånger och med varje hugg injicerar den sitt kraftfulla neuro- och kardiotoxiska gift, ofta mot kroppen eller huvudet.[4][1]

Om ormen får vara ostörd lever den under långa perioder i sitt bo, vilket ofta är ett övergivet insektsbo eller en hålighet i ett träd. Den lever i södra Afrika[5], huvudsakligen på savanner, i klippor och öppna skogslandskap[6], ofta i buskar och små träd. Födan består i huvudsak av små fåglar och gnagare och trots sitt rykte har den stor betydelse för skadedjursbekämpningen.[7]

Svarta mambor är dygnet runt-djur som jagar sina byten både dag och natt. När den jagar små djur ger ormen ifrån sig ett enda bett och backar sedan tillbaka och väntar på att giftet ska förlama bytet. När den dödar fåglar klamrar den sig dock fast vid bytet för att förhindra att det flyger sin väg.

Gift

Svart mamba tillhör de tio giftigaste ormarna i världen. Den är 3 gånger så giftig som kapkobra, 5 gånger så giftig som kungskobra och 40 gånger giftigare än gabonhuggorm.[8] Ormens gift innehåller kraftfulla, snabbverkande neurotoxiner och kardiotoxiner, bland annat kalciseptin.[9] Dess bett ger i genomsnitt omkring 100-120 milligram, men den kan producera så mycket som 400 milligram. 10-15 milligram är dödligt för en vuxen människa. De inledande symtomen är lokal värk vid bettet, men inte lika svår värk som vid bett från ormar med hemotoxiner. Offret upplever därefter en pirrande känsla i extremiteterna, hängande ögonlock, tunnelseende, svettningar, ökad salivutsöndring och minskad muskelkontroll (framför allt i munnen och tungan). Om offret inte får medicinsk behandling övergår symtomen i illamående, andningssvårigheter och förlamning. Till sist, oftast innan 15 minuter, får offret kramper, andnöd, faller i koma och dör på grund av kvävning som ett resultat av förlamning av de muskler som används för andningen. Utan behandling är dödstalet 100 procent[1], det högsta bland världens giftormar.

Fortplantning

Fortplantningen äger rum sent på våren eller tidigt på sommaren. Efter parningen återvänder hanen till sitt eget bo och honan lägger 10-25 ägg. Ungarna blir oberoende av föräldrarna så snart de kan fånga ett byte av en råttas storlek.[10]

Referenser

  1. 1,0 1,1 1,2 1,3 1,4 National Geographic - Black mamba
  2. 2,0 2,1 TLC information om svart mamba
  3. (B. Johnson, 13 juli 2000; Hunter, 1998)
  4. Snakebite productions - Facts, no Fiction
  5. Ultimate Field Guide - Black Mamba
  6. Blue Planet Biomes - Black Mamba
  7. Ecology and society
  8. Kingsnake.com - Sub-cutaneous LD-50s
  9. Discovery.com - Black mamba venom facts
  10. Young People's Trust for the Environment - Balck mamba
Personliga verktyg