Från Rilpedia

Surt, på fornisländska Surtr, var i nordisk mytologi en jätte i underjorden, eldens härskare och väktare i Muspelheim, på Island förbunden med vulkanisk aktivitet. Namnet Surtsey, "Surts ö" kommer från denne jättes namn.

I eddadikten Völuspá berättas att Surt hade ett brinnande svärd som lyste starkare än solen, och när jordens undergång, Ragnarök, var i antågande gick han i spetsen mot gudarna i Asgård och nedgjorde den svärdlöse Frej. Surt själv förgick i de vågor av eld och vatten som till slut uppslukade hela världen.

Se även

• Snorre Sturlason: Prosaiska Eddan
• Poetiska Eddan: Völuspá