Från Rilpedia

Suppletion innebär i språkvetenskapen att en lucka i ett ords böjning fylls av en form vars stam är etymologiskt obesläktad med övriga formers. Ett svenskt ord som har omfattande suppletiv böjning är liten, där tre rötter är inblandade (varav en har två former). Samtliga dessa former är, trots att de inte är bildade till samma rot, varianter av samma lexem:

• lit-/lill-: liten, litet, lille, lilla
• små
• min(d)-: mindre, minst, minsta, minste

De två formerna av stammen i böjningen av ett verb som svälja inte suppletion. Svälj- och sval- är varianter av samma rot.

Suppletiv böjning har också följande svenska ord:

• gammal (gammal/gaml- och äld-)
• bra (bra och bä(tt)-)
• vara (var-/vor- och är)
• dålig (dål(ig)- och säm-)
• illa (illa och vär-)
• man (pronomen) (man och en-)
• jag (jag och mi-)

Engelska exempel:

• good (good och be(tt)-)
• be (be, am/are/is och was/were)
• go (go- och went)

Franska exempel:

• aller (all-/aill-, va- och ir-)
• être (et-/es-, ser-/su-/so- och fu-)