Sully Prudhomme
Från Rilpedia
|
René François Armand ”Sully” Prudhomme, född i Paris 16 mars 1839, död i Châtenay-Malabry 7 september 1907, var en fransk poet, som tog emot Nobelpriset i litteratur 1901.
Den allra första nobelpristagaren i litteratur var i första hand poet men även en flitig essäskribent. Han ville helst bli ingenjör, men utbildade sig till jurist och träffade bland studenterna litteraturintresserade som fick in honom på poesiskrivande. Debuterade 1865 med diktsamlingen Stances et Poèmes som på en gång gjorde honom erkänd inom litteraturkretsar.
Prudhommes poesi kan räknas som idealistisk och tillhörande parnasskolan. Hans tidigare produktion var ganska sentimental och romantiskt inriktad medan hans senare hade mer filosofiska ambitioner. Han blev ledamot av Franska akademien 1881.
I moderna litteraturhistorier står Prudhomme knappast ens omnämnd och hans produktion har inte varit särskilt inflytelserik på någon efterkommande litteratur. Enligt vissa en dålig start för ett litteraturpris som ofta kritiserats för sin förkärlek för okända och svåra författare.[källa behövs]
Innehåll |
Bibliografi i urval
Poesi
- Stances et poemes, 1865
- Les epreuves, 1866
- Les solitudes: poesies, 1869
- Les destins, 1872
- La France, 1874
- Les vaines tendresses, 1875
- Le prisme, poesies diverses, 1886
- Epaves, 1908
Essäer och prosa
- Oeuvres de Sully Prudhomme, 8 volymer, 1883-1908
- Que sais-je? 1896
- Testament poetique (essäer), 1901
- La vraie religion selon Pascal (essäer), 1905
