Stupa
Från Rilpedia
En stupa är en buddhistisk kultbyggnad, vanligen på en omgärdad och rikt utsmyckad plats.
Stupan utvecklades i Indien under Sungariket omkring 100 e.Kr. ur de indoariska gravhögarna efter det att Mauryahärskaren Ashoka konverterat till buddhismen. I Kina, Korea och Japan utvecklades stupan till pagoden.
Centralt i en stupa är den kupolliknande, i huvudsak massiva kulle eller byggnad som rymmer ett relikskrin. Ovanpå relikerna står den s.k. stjälken som går genom halvsfärens topp och slutar i en spira som består av ett antal ringar och s.k. parasoller. Denna kulle är vanligen omgärdad av ett skrank med rikt utsmyckade portiker i kardinalriktningarna. Hela kompositionen ska symbolisera universum.
Kända stupor finns i Sanchi, Anuradhapura och Borobudur.