Från Rilpedia
Texten från svenska Wikipedia
Detta är den fullständiga stridsordningen för de två flottor som drabbade samman vid slaget vid Jylland, den 31 maj 1916.
De brittiska styrkorna
Grand Fleet var den brittiska flottans huvudstyrka. Dess hemmabas var Scapa Flow och styrkan leddes av amiral John Jellicoe den 30 maj 1916.
Slagstyrkan
Slagstyrkan bestod av huvudsakligen tre slageskadrar (engelska: Battle Squadron). Var och en av dessa eskadrar bestod av åtta slagskepp som var indelade i två divisioner under en viceamiral eller en konteramiral. Varje eskader var även tilldelad en lätt kryssare av äldre modell, som hade till uppdrag att repetera eskaderbefälhavarens signaler (antingen med projektor eller med flaggor). Amiral John Jellicoes flaggskepp som även inhyste staben hette HMS Iron Duke och var integrerat i den fjärde eskadern; flaggskeppet hade två medföljande fartyg, en lätt kryssare och en jagare, som var till amiralens och hans stabs förfogande.
Nedanför listas informationen om alla de fartyg som deltog och de eskadrar de tillhörde, fartygsnamn och -klasser, fartygens befälhavare och grad. Observera att den brittiska graden "captain" i flottan motsvarar den svenska graden "kommendör" (som i sin tur motsvarar överste till lands).
| Fourth Battle Squadron (Fjärde slageskadern) |
| viceamiral Sir Doveton Sturdee |
|
|
|
|
| kryssare som tillförts eskadern : |
- HMS Blanche (J. M. Casement)
|
| enheter direkt underställda amiralen : |
- den lätta kryssaren HMS Active (Kapten P. Withers)
- minläggaren HMS Abdiel
- jagaren HMS Oak
|
Kryssarenheter
Vid sidan av Grand Fleets huvudenheter fanns även en slagkryssareskader (engelska: Battlecruiser Squadron) som leddes av konteramiral Hood. Trots att denna formellt tillhörde Beattys Battle Cruiser Fleet så befann den sig för tillfället i Scapa Flow för välbehövlig skjutträninig och kom att tillföras Grand Fleet. Den bestod av tre äldre slagkryssare av klassen Invincible och av två lätta kryssare.
Grand Fleets huvudstyrka beskyddades av tre eskadrar med kryssare (engelska: Cruiser Squadron). Två bestod av pansarkryssare. Dessa, tämligen gamla fartyg, kom att användas på ett dåligt sätt i striden och fick lida stora förluster - både i fartyg och i människoliv. Detta gällde framförallt den första eskadern som leddes av konteramiral Sir Robert Arbuthnot. Denna blev nästan fullständigt förstörd, enbart HMS Duke of Edinburgh kom att överleva slaget:
Den tredje eskadern var utrustad med moderna lätta kryssare.
Skyddsstyrkan
Grand Fleet hade även en skyddsstyrka som bestod av flottiljer av jagare. Dessa hade till uppgift att beskydda de större fartygen genom torpedanfall eller att avvärja fientliga jagaranfall. Varje flottilj var organiserad i två halvflottiljer som leddes av antingen en stor jagare eller en lätt kryssare.
| Fourth Destroyer Flotilla (Fjärde jagarflottiljen) |
| Kapten C. J. Wintour |
| flottiljledare |
2 jagare av klassen White boats |
- HMS Tipperary, HMS Broke
|
|
1 jagare av klassen Admirality M :
|
- HMS Ophelia
|
|
16 jagare av klassen K
|
- HMS Acasta, HMS Achates, HMS Ambuscade, HMS Ardent,
- HMS Christopher, HMS Contest, HMS Fortune,HMS Garland,
- HMS Hardy, HMS Midge, HMS Owl, HMS Porpoise,
- HMS Shark, HMS Sparrowhawk, HMS Spitfire, HMS Unity.
|
| Eleventh Destroyer Flotilla (Elfte jagarflottiljen) |
| Kommendörkapten J. R. P. Hawksley |
| flottiljledare |
- Lätt kryssare av C-klass
- Jagare av klassen Marksman Type Leader
|
- HMS Castor
- HMS Kempenfelt
|
| 11 jagare av klassen Admirality M |
- HMS Magic, HMS Mandate, HMS Manners, HMS Marne,
- HMS Martial, HMS Michael, HMS Milbrook, HMS Minion,
- HMS Mons, HMS Moon, HMS Morning Star, HMS Mounsey,
- HMS Mystic, HMS Ossory.
|
| Twelfth Destroyer Flotilla (Tolfte jagarflottiljen, Kapten A. J. B. Stirling) |
| flottiljledare |
- Jagare av klassen White boats
- Jagare av klassen Marksman Type Leader
|
- HMS Faulknor
- HMS Marksman
|
| 14 jagare av klassen Admirality M |
- HMS Maenad, HMS Marvel, HMS Mary Rose, HMS Menace,
- HMS Mindful, HMS Mischief, HMS Munster, HMS Narwhal,
- HMS Nessus, HMS Noble, HMS Nonsuch, HMS Obedient,
- HMS Onslaught, HMS Opal.
|
Battlecruiser Fleet (Slagkryssarstyrkan)
Amiral Reinhard Scheer, den tyske amiralen, försökte locka ut slagkryssarstyrkan från sin bas vid Jade och dess minfält. Denna brittiska styrka leddes av viceamiral Sir David Beatty. Även om den officiella benämningen var "Battlecruiser Fleet", så ingick denna enhet i Grand Fleet till fullo. Namnet ändrades sedermera till "Battlecruiser Force".
Stridsenheter
De större enheterna som fanns till Beattys förfogande var indelade i två eskadrar med slagkryssare och utgjorde Storbritanniens stolthet. Beattys flaggskepp utgjordes av HMS Lion, som var integrerat i den första eskadern.
För att förstärka Beattys stridsgrupp hade man överfört den femte slagskeppseskadern till honom. Denna eskader vad dock inte "underställd" utan lydnadsförhållandet var faktiskt aningen oklart. Beatty hade dessutom inte tagit tillfället i akt att informera chefen för femte slagskeppseskadern (konteramiral Hugh Evan-Thomas) om vare sig sina avsikter eller sin tänkta taktik.
Denna stridsgrupp vars fartyg bestod av slagskepp av Queen Elizabeth-klass hade nyligen tagits i bruk och deras förväntade fart om 25 knop (i verkligheten cirka 24 knop) tillät dem att ganska väl följa slagkryssarna. Dessa slagskepp var bestyckade med åtta 381mm kanoner, extrema för tidpunkten. Men på grund av att man höjde farten och beroende på slarvig signalering och andra fel av Beatty kom dessa att användas fel i striden. Det måste anses vara en stor tur för brittiska flottan att inget av dessa stora slagskepp förlorades i slaget. Framför allt "Malaya" och "Warspite" var illa ute.
Spaningsstyrkor
För att hitta fienden hade Beatty tre eskadrar med moderna lätta kryssare till förfogagnde. Det blev HMS Galatea, som fick äran av att skjuta sjöslagets första skott, genom att öppna eld mot de tyska jagarna som hade kommit för att undersöka det danska fartyget N.J. Fjord,
| First Light Cruiser Squadron (Första lätta kryssareskadern) |
| Kommendörkapten E. S. Alexander-Sinclair |
- HMS Galatea
- HMS Phaeton
- HMS Inconstant
- HMS Cordelia
|
- Lätt kryssare av klassen Arethusa
- Lätt kryssare av klassen Arethusa
- Lätt kryssare av klassen Arethusa
- Lätt kryssare av klassen C
|
- Kommendörkapten E. S. Alexander-Sinclair
- Kapten J. E. Cameron
- Kapten B. S. Thesiger
- Kapten T. P. H. Beamish
|
| Second Light Cruiser Squadron (Andra lätta kryssareskadern) |
| Kommendörkapten W. E. Goodenough |
- HMS Southampton
- HMS Birmingham
- HMS Nottingham
- HMS Dublin
|
- Lätt kryssare av klassen Town
- Lätt kryssare av klassen Town
- Lätt kryssare av klassen Town
- Lätt kryssare av klassen Town
|
- Kommendörkapten W. E. Goodenough
- Kapten A. A. M. Duff
- Kapten C. B. Miller
- Kapten A. C. Scott
|
| Third Light Cruiser Squadron (Tredje lätta kryssareskadern) |
| Konteramiral T. D. W. Napier |
- HMS Falmouth
- HMS Yarmouth
- HMS Birkenhead
- HMS Gloucester
|
- Lätt kryssare av klassen Town
- Lätt kryssare av klassen Town
- Lätt kryssare av klassen Town
- Lätt kryssare av klassen Town
|
- Kapten J. D. Edwards
- Kapten T. D. Pratt
- Kapten E. Reeves
- Kapten W. F. Blount
|
En möjlighet att känna igen denna enhet är dess bruk av sjöflygplansfartyget HMS Engadine, ett av de första fartygen som förde flygplan med sig för militärt bruk. Fartyget var utrustat med fyra sjöflygplan av typen Shorts 184, Engadine avskiljdes klockan 14:47 och eskorterades av två jagare från 13th Destroyer Flotilla, HMS Onslow och HMS Moresby . Ett flygplan sändes upp i luften klockan 15:08 för att spana efter fienden. Flygplanet fördes av löjtnant Rutland med G.S.Trewin som observatör. Flygplanet flög över de tyska lätta kryssarna Frankfurt, Pillau och Elbing som beskjuter flygplanet. Vid flygningen tillbaka får man ett motorfel och blir tvungna att landa på vattnet klockan 15:47, när man åter fick flygplanet i ordning gick sjön för hög för att man skulle kunna få upp de övriga flygplanen i luften.
| Seaplane carrier |
- HMS Engadine
- HMS Onslow
- HMS Moresby
|
- Sjöflygplansfartyg av klassen Engadine
- Jagare av klassen Admirality M
- Jagare av klassen Admirality M
|
- Örlogskapten C.G. Robinson
- Örlogskapten J.C. Tovey
- Örlogskapten R.V. Allison
|
Skyddsstyrkan
Beattys enheter hade sällskap av flera jagarflottiljer.
First Destroyer Flotilla beskyddade Hugh Evans-Thomas 5th Battle Sqadron :
| First Destroyer Flotilla |
| Kapten C. D. Roper |
| flottiljledare |
lätt kryssare av klassen Active |
HMS Fearless |
| 9 jagare av klassen I |
- HMS Acheron, HMS Ariel, HMS Attack,HMS Badger, HMS Defender,
- HMS Goshawk, HMS Hydra, HMS Lapwing, HMS Lizard.
|
Trettonde jagargarflottiljen La 13th som tillhörde First Battle Cruiser Squadron :
| Thirteenth Destroyer Flotilla |
| Kapten J. U. Farie |
| flottiljledare |
lätt kryssaren av klassen C |
HMS Champion |
| 9 jagare av klassen Admirality M |
- HMS Moresby, HMS Narborough, HMS Nestor, HMS Nicator,
- HMS Nomad, HMS Obdurate, HMS Onslow, HMS Pelican, HMS Petard.
|
| 1 jagare av klassen Yarrow M |
HMS Nerissa |
Slutligen den jagarflottilj som bildats genom en sammanslagning av den 9:e och den 10:e, med Harwich Forces som skyddade den andra slagkryssareskadern.
| Tenth Destroyer Flotilla |
| Kommendörkapten J.C. Hodgson |
| 2 jagare av klassen Admirality M |
HMS Moorsom, HMS Morris. |
| 2 jagare av klassen Talisman |
HMS Termagent, HMS Turbulent. |
| Ninth Destroyer Flotilla |
| Kommendörkapten M. L. Goldsmith |
| 4 jagare av L-klass |
HMS Lydiard, HMS Landrail, HMS Laurel, HMS Liberty |
De tyska styrkorna
Hochseeflotte (Högsjöflottan)
Hochseestreitkräfte
Stridsenheter
Spaningsgruppen
| IV. Aufklärungsgruppe (Fjärde spaningsgruppen, Kommendörkapten von Reuter) |
- Stettin
- München
- Hamburg
- Frauenlob
- Stuttgart
|
- Kapten F. Regensburg
- Kapten O. Böcker
- Kommendörkapten von Gaudecker
- Kapten G. Hoffmann
- Kapten Hagedorn
|
Skyddsgruppen
| 1. Führer der Torpedoboote (Förste befälhavare för torpedbåtarna, kommendörkapten Andreas Michelsen) |
| Lätta kryssaren Rostock |
Kapten O. Feldmann |
| I. Flottille (Kommendörkapten C. Albrecht) |
- Führerboot (flottiljledare) : G39
- 1. Halbflottille : G40,G38,S32
|
| III. Flottille(Kapten Hollmann) |
- Führerboot (flottiljledare) : S53
- 4. Halbflottille : S54, V48, G42.
- 5. Halbflottille : V71, V73, G88.
|
| V. Flottille(Kapten Heinecke) |
- Führerboot (flottiljledare) : G11
- 9. Halbflottille : V1, V2, V3, V4, V6.
- 10. Halbflottille : V5, G7, G8, G9, G10.
|
| V. Flottille(Kapten von Koch) |
- Führerboot (flottiljledare) : S24
- 13. Halbflottille : S15, S16, S17, S18, S20
- 14. Halbflottille : S19, S23, V189.
|
Aufklärungsstreitkräfte (Spaningsstyrkan, viceamiral Franz Hipper)
| 2. Aufklärungsgruppe' (Andra spaningsgruppen, konteramiral Bödicker) |
- Frankfurt
- Wiesbaden
- Pillau
- Elbing
|
- Kapten T. von Trotha
- Kapten Reiss
- Kapten Mommsen
- Kapten Madlung
|
| 2. Führer der Torpedoboote ((Andre befälhavare för torpedbåtarna), Kommendörkapten Heinrich) |
| lätta kryssaren Regensburg |
Kapten Heuberer |
| II. Flottille (Kapten Schuur) |
- Führerboot (flottiljledare) : B98
- 3. Halbflottille : G101, G102, B112,B97.
- 4. Halbflottille : B109, B110, B111, G103, G104.
|
| II. Flottille (Kapten Schultz) |
- Führerboot (flottiljledare) : G41
- 11. Halbflottille :V44, G87, G86
- 12. Halbflottille : V45, V46, V69, S50, G37
|
| IX. Flottille (Kapten Goehle) |
- Führerboot (flottiljledare) : V28
- 17. Halbflottille : V26, V27, S36, S51, S52.
- 18. Halbflottille : V29, V30, S33, S34, S35
|
Jämförelsetabell mellan de två flottorna
|
Grand Fleet |
Hochseeflotte |
| Slagskepp |
28 |
16 |
| Föråldrade slagskepp |
- |
6 |
| Slagkryssare |
9 |
5 |
| Pansarkryssare |
8 |
- |
| Lätta kryssare |
26 |
11 |
Mindre fartyg
(Jagare, Torpedbåtar ...) |
79* |
61 |
| Antal kanoner (per kaliber) |
48 - 381 mm
10 - 356 mm
142 - 343 mm
144 - 305 mm
36 - 234 mm |
144 - 305 mm
100 - 280 mm
|
| Bredsidornas vikt |
151 000 kg |
61 000 kg |
| Kanoner (alla kalibrar) |
1850 |
1194 |
| Antal avfyrade skott |
4598 Grova
Okänt |
3597 Grova
9252 Lätta |
| Antal träffar |
100 Grova
42 Lätta |
120 Grova
107 Lätta |
| Antal träffar på fienden (enbart grovt artilleri) |
2,17 % |
3,33 % |
| Torpedavfyrningar |
382 - 533 mm
75 - 457 mm |
362 - 500 mm
107 - 450 mm |
| *77 jagare / 1 sjöflygplansfartyg / 1 minläggare |
Noter
- ↑ Första slageskadern
- ↑ Andra slageskadern
Det är felaktiga tjänstegrader på många ställen. Den brittiska graden "Captain" motsvarar inte den svenska tjänstegraden "kapten" utan den svenska tjänstegraden "kommendör".
