Stockholms stadsvapen
Från Rilpedia
Stockholms stadsvapen innehåller Sveriges skyddshelgon kung Erik den heliges huvud med kunglig krona av medeltida, öppen modell. Vapnets motiv har använts som sigillbild för staden sedan 1300-talet, även om det inte var förrän på 1900-talet som användningen och utformningen av vapnet närmare standardiserades och vapnet formellt fastställdes.
Innehåll |
Blasonering
Nuvarande blasonering av vapnet lyder: ”I blått fält ett krönt S:t Erikshuvud av guld.”
Bakgrund
Stockholms stads äldsta stadsvapen är känt genom ett dokument från 1296; det framställde bilden av två torn och vatten, en bild som liknar många andra medeltida städers. Inte långt därefter skaffade sig staden en mer utarbetad sigillbild, men fortfarande på samma tema, framställande tre torn, porttorn och mur, vilket är känt först från 1326. Detta utträngdes av ett annat (äldsta kända avtrycket från 1376) med Erik den heliges huvud, och denna senare bild återfinns i sina huvuddrag i det nuvarande vapnet, men borgmotivet användes länge permanent, med sin sista kända förekomst 1607.[1]
Tidigare framställdes vapnet olika i olika delar av stadens administration, så att S:t Erik i vissa fall kunde framstå som en uppkommande bröstbild. För att få en enlighetlig profil anlitades Yngve Berg 1923 att framställa en bild som skulle gälla för staden. Berg baserade utformningen på en helgonbild i Roslags-Bro kyrka. Det är dock oklart om helgonbilden faktiskt föreställer S:t Erik. Senare undersökningar antyder att den istället föreställer S:t Olof. Bergs bild låg till grund för den exempelbild som åtföljde den fastställelse av vapnet som gjordes av Kungl. Maj:t (regeringen) den 19 januari 1934.[2]
Vapnet registrerades hos Patent- och registreringsverket 1974[3] i enlighet med den nya lagstiftning som då hade trätt i kraft avseende juridiskt skydd för svenska kommunvapen. Den bild av vapnet som staden numera använder, och som sådan ingår i stadens logotyp, baserar sig på Bergs tolkning av motivet men är tecknad av Karl-Erik Forsberg.[4]
Vapen för tidigare kommuner inom den nuvarande kommunen
Norrmalm var en egen stad 1602-1635, med egen magistrat och borgmästare. Denna stad använde ett sigill med en sköld omskriven av texten "STOCHOL NORRA FÖRSTADS SECRETE". I skölden syns en vase uppskjutande ur en öppen krona, allt svävande ovanför ett brinnande bål.[5]
Ingen av de mindre kommuner som inkorporerades i staden under 1900-talet hade egna vapen, varför det föll sig naturligt att stadens vapen oförändrat registrerades för kommunen enligt de nya reglerna på 1970-talet.
Stockholms sigill
 Stockholms äldsta sigill, känt från 1296 |
 Stockholms andra sigill, känt från 1326 |
 Stockholms tredje sigill, känt från 1376 |
Se även
Referenser
- ↑ C.G.U. Scheffer: Svensk vapenbok för landskap, län och städer, Stockholm 1967, s. 57
^ Clara Nevéus och Bror Jacques de Wærn: Ny svensk vapenbok, Streiffert, Stockholm 1992, s. 132 - ↑ Carl-Axel Rydholm (mars 1998). ”S:t Olof eller S:t Erik?”. http://www.heraldik.se/artiklar/oloferik.html. Läst 2008-06-22.
- ↑ Clara Nevéus och Bror Jacques de Wærn: Ny svensk vapenbok, Streiffert, Stockholm 1992, s. 132
- ↑ ”Grafisk manual för Stockholms stad”. Stockholms stad. http://www.stockholm.se/Global/Om%20Stockholms%20stad/Grafisk%20manual%20och%20logotypen%20st%20erik/grafisk_manual_v1_2006_low.pdf. Läst 2008-06-22.
- ↑ Nils-Gustaf Stahre, Per Anders Fogelström, Jonas Ferenius och Gunnar Lundqvist: Stockholms gatunamn, 3:e uppl., Stockholmia förlag, Stockholm 2005, ss. 153f
Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926 (Not).
