Från Rilpedia

Statsskuldväxel är kortfristiga, normalt 3–12 månaders löptid, diskonteringspapper (jfr nollkupongobligation) som ges ut av svenska staten sedan 1982 genom Riksgälden. Trots namnet är en statsskuldväxel inte en växel i juridisk mening utan ett löpande skuldebrev.

Statsskuldväxlarna används dels för att hålla den genomsnittliga, av regeringen beslutade, löptiden för hela statsskulden utan att hela tiden behöva ge ut nya anpassade långa statsobligationer. Detta kan dock även göras, ibland effektivare, med olika derivatinstrument, t.ex. swappar.

De används också för att hantera att statens inkomster och utgifter är ojämnt fördelade över året. Till exempel betalas oftast extra mycket skatter in i december, februari och maj medan pensioner och löner till statligt anställda betalas ut med samma belopp varje månad. För denna likviditetsförvaltning använder Riksgälden också repor och bankplaceringar (s.k. deposits) samt i vissa fall statsskuldväxlar med särskilt anpassad löptid som ges ut vid sidan av de vanliga auktionerna.^[1] Det kommer alltså ges ut statsskuldväxlar även då statens budget går med överskott.

Nya statsskuldväxlar ges ut varannan onsdag genom en auktion hos Riksgälden. Därefter handlas de på en andrahandsmarknad som drivs av bankerna. Bud och orderläggning på denna marknad är endast delvis datoriserad och bygger fortfarande mycket på telefonkontakt mellan mäklarna.

Statsskuldväxlarna finns inte som fysiska värdepapper utan hanteras helt elektroniskt av VPC som också sköter clearing och avveckling av transaktioner med statsskuldväxlar.

I kurslistor och liknande förkortas statsskuldväxlar ofta SSVX.

Motsvarande instrument finns i andra länder, t.ex. amerikanska Treasury bills (T-bills). Oftast är ett lands statsskuldväxlar de räntebärande värdepapper som har minst risk och högst likviditet.

Referenser

Noter

1. ↑ ”Riksgälden - Likviditetsförvaltning”. 2007-03-15. https://www.riksgalden.se/templates/RGK_Templates/TwoColumnPage____456.aspx. Läst 2007-07-10.