Från Rilpedia

Denna artikel behöver fler källor för att verifieras. Förbättra gärna artikeln genom att lägga till fler pålitliga källor (använd helst fotnoter) Material som inte är verifierbart kan ifrågasättas eller tas bort.

Spektraltyp eller spektralklass är en klassifikation av stjärnor genom det generella utseendet av stjärnans spektrum. Vid klassifikationen jämförs stjärnans spektrum med spektrum för ett antal standardstjärnor, och den klassificerade stjärnan erhåller så en beteckning, vanligen en av typerna O, B, A, F, G, K eller M, eller i de nya infrarödtyperna L och T för bruna dvärgar.

Förutom de primära spektraltyperna O till T, kan man genom jämförelser av bredden på absorptionslinjer av väte fastställa en luminositetsklass I, II, III, IV och V som indirekt beskriver storleken på stjärnan.

Fastän spektralklass endast fastställes genom jämförelse av spektra, så anses klassen även beskriva fotosfärisk temperatur hos stjärnan och genom dess luminositetsklass även dess absoluta ljusstyrka. Detta är av stor betydelse vid fastställandet av interstellär extinktion, vilket i realiteten betyder att stjärnljuset sprides på grund av förekomsten av interstellärt stoft.

Den första spektralklassifikationen introducerades av Angelo Secchi som införde de numera föråldrade stjärnklasserna Typ I (motsvarande A och F), Typ II (G, K och F), Typ III (M) och den sällsynta Typ IV (kolstjärnor), ej att förblanda med luminositetsklasserna. Dessa ersattes av Williamina Flemings mer detaljerade spektralklassifikation med klasser från A till och med O, som inom kort rationaliserades av Annie Jump Cannon till den nuvarande klassifikationen.

Klassindelning på yttemperaturen

Dessa anges med bokstäver i en fallande skala med O, B, A, F, G, K, M, L och T. Detta plus en siffra 0-9 för ytterligare indelning där 0 är varmare än 9.

Spektraltyp	Yttemperatur (kelvin)	Färg
O	över 28000	violett till ultraviolett
B	11000 till 28000	blå till violett
A	7500 till 11000	blå
F	6000 till 7500	vit till blå
G	5000 till 6000	gul till vit
K	3500 till 5000	röd till orange
M	1500 till 3500	mörkröd till röd
L	700 till 1500	infraröd till mörkröd
T	under 700	infraröd

Solen har spektraltyp G2.

Yerkes klassindelning av luminositet

Systemet kallas även MKK av efternamnen på grundarna, William W. Morgan, Phillip C. Keenan och Edith Kellman från Yerkes Observatory. Indelningen anges med romerska siffrorna I, II, III, IV och V, där I är ljusstarka superjättar och V är ljussvaga dvärgstjärnor:

Luminositetsklass	Namn
V	dvärg, huvudseriestjärna
IV	underjätte
III	jättestjärna
II	ljus jättestjärna
I	superjättestjärna (även överjätte)
0	hyperjättestjärna

Se även

Utförligare tabell: Stjärndata