Spegelreflexkamera
Från Rilpedia
Spegelreflexkameror är en kameratyp som finns i många olika modeller anpassade för såväl professionella användare som amatörer.
Försäljningen av digitala spegelreflexkameror har gått om kameror som bygger på den gamla analoga tekniken med film av olika format. För dessa talade man främst om småbildsformat, mellanformat. APS och halvformat kan också nämnas i detta sammanhang.
Även när det gäller digitala kameror är formatbegreppet aktuellt. Man syftar då på bildsensorns storlek.
Spegelreflexkameror är oftast av systemkameratyp (dvs. har utbytbar optik) men det finns också spegelreflexkameror med fast optik.
Vanligaste typen av spegelreflexkamera är den enögda spegelreflexkameran eller ESR. Den engelska förkortningen är SLR (Single Lens Reflex) och Digital Singel Lens Reflex (D-SRL).
Bland mellanformatskamerorna finns både enögda och tvåögda spegelreflexkameror. En av de mest kända tillverkarna av enögda spegelreflexkameror för mellanformatet är svenska Hasselblad. Rolleiflex har gjort sig ett namn som tillverkare av tvåögda spegelreflexkameror (TLR) i mellanformatsklassen.
Innehåll |
Spegelreflexprincipen
Bilden passerar genom objektivet (1) och vänds uppochner. I detta stadium reflekteras samt spegelvänds bilden i spegeln (2) och projiceras sen på mattskivan (5). På mattskivan finns nu en väl synlig bild som förminskas något i förminskningslinsen (6) och speglas och vänds sedan tillbaka till en rättvänd bild i pentaprismat (7) för att till sist hamna i sökaren (8), som även har en förstoringslins. Då exponering sker, fälls spegeln (2) upp, samtidigt som bländaren intar sitt förinställda läge, och ridåslutaren (3) öppnar och bilden träffar filmen uppochner, vilket inte har någon betydelse då man kan vända negativet hur man vill då man gör en förstoring i fotolabbet.
Detta gäller för ESR-kameror. Tvåögda spegelreflexkameror har två parallella linssystem. Genom det ena objektivet projiceras (efter att slutaren har öppnats) bilden på filmplanet. Genom det andra objektivet projiceras bilden på en mattskiva.
Ridåslutare
En ridåslutare brukar vara en gummiduk eller gjord av metall och den arbetar vanligtvis horisontellt, men vertikala slutare är ej ovanliga. Ridån bildar en öppning vars bredd i en horisontell slutare representerar exponeringstiden.
En stor öppning som glider framför filmemulsionen motsvarar lång exponeringstid till exempel en 1/60 dels sekund, medan en springa i ridån ger kort slutartid exempelvis 1/1000 dels sekund. Ett läge brukar vara manuellt och kallas B, då ställes slutaren öppen för exempelvis nattbildsfotografering. Ridåslutaren för mycket väsen och fungerar dåligt vid minustemperaturer. Fujica har för länge sedan tillverkat en kamera som hade en ridåslutare som var smord på sådant sätt att det gick att fotografera när det var 30 grader kallt.
Kameror som har exponeringsautomatik har en mera komplicerad ridåslutare från finmekaniska företag av typ Seiko.
Undantag
Detta förlopp gäller för småbildskameror och en del mellanformatskameror, som undantag kan nämnas att Hasselblad har slutare i varje objektiv och att denna inte är en ridåslutare, utan en centralslutare bestående av lameller som öppnas och stängs likt iris i ett öga. En funktion som även finns i just den kameramodellen är att man kan välja att fälla upp spegeln innan man utför exponeringen för att förhindra eventuella vibrationer som kan uppstå då den fälls upp. Ett annat särdrag gällande Hasselblad, är att den inte har ett pentaprisma som standard. Detta gör att man ser objektet spegelvänt, vilket gör att det inte direkt lämpar sig på objekt som rör sig, om man inte är mycket erfaren.
Det finns också varianter på ESR-kameror som har semitransparenta fasta speglar som aldrig fälls upp, för att öka hastigeten då fler bilder skall exponeras i en följd. En nackdel med dessa kameratyper är den ljusförlust som uppkommer i den semitransparenta spegeln.
När det gälller digitalkameror så finns det ESR-kameror även där och då är principen densamma, men i stället för film så finns där en CCD-cell, och elektronik ser till att bilden blir rättvänd på den lilla LCD-skärmen.
Storfilmskameror har ingen spegel utan placerar en mattskiva där filmen ska sitta, medan man utför bildkompositionen och får helt enkelt vänja sig med att se bilden uppochner, och ersätter mattskivan med en filmkassett då exponering skall ske.
Fördelar/nackdelar
De fördelar som finns med ESR-kameror är ett antal, och till dessa hör bland annat en klassiker – man ser om man glömt linskyddet på. Ytterligare fördelar jämfört med exempelvis kompaktkameror är att man slipper parallaxfel vid närbildsfotografering. Parallaxfel innebär att man ser en bild i sökaren men sitter förskjutet parallellt i förhållande till sökaren och motivet hamnar inte inom den ram som man företställt sig. Ännu en fördel är att man kan använda ljusfilter som ger en direkt effekt, som exempelvis polariserande filter eller stjärnfilter.
En nackdel är slamret från spegeln. En annan är att man inte ser motivet i exponeringsögonblicket, vilket kan störa vid t ex panorering av rörliga motiv. Ytterligare en nackdel är att objektiven måste konstrueras med plats för spegelhuset bakom bakersta linsen. Okularet i sökaren kan släppa in bakljus i vissa lägen så det påverkar exponerings sensorn som sitter vid pentaprismat. Vid reprofotografering kan det ibland vara nödvändigt att sökarbilden och det slutgiltiga negativet är exakt identiska. En kamera som uppfyller detta krav är de flesta yrkeskameror. En hel del professionella kameror fotograferar några procent utanför sökarbilden.
