Bildsensor

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif

Bildsensor, ljuskänslig komponent i digitalkameror som har samma funktion som den fotografiska filmen har i analoga kameror. I digitala kameror utgörs bildsensorn vanligtvis av en halvledarbricka av typ CCD eller CMOS.

Bildsensorstorlek

Tummått (diagonalt) Storlek Kameramodeller
1/3,6" 4 × 3 mm
1/3,2" 4,5 × 3,4 mm Canon Powershot A410
1/3" 4,8 × 3,6 mm
1/2,7" 5,3 × 4,0 mm
1/2,5" 5,8 × 4,3 mm Den absolut vanligaste sensorstorleken. Nikon Coolpix 4600
1/2,4" 6,0 × 4,5 mm
1/2" 6,4 × 4,8 mm
1/1,8" 7,2 × 5,3 mm Den näst vanligaste sensorstorleken. Sony Cybershot DSC-W1 osv.
1/1,7" 7,8 × 5,8 mm
2/3" 8,8 × 6,6 mm Nikon Coolpix 8x00
1" 12,8 × 9,6 mm
4/3" 17,8 × 13,4 mm
20,7 × 13,8 mm Sigma SD10 (Foveonsensor)
22,7 × 15,1 mm Konica Minolta Dynax 5D, Canon EOS 350D och samtliga övriga kameror med Canons 1.6X-sensor (denna sensor kallas ibland för APS-C). Talet 1,6 åsyftar den aktuella faktorförlängningen.
23,7 × 15,6 mm Samtliga kameror med Nikons DX-sensor, exempelvis D50, D70, D2H och D2X.
28,7 × 19,1 mm Samtliga kameror med Canons 1.3X-sensor. Talet 1,3 åsyftar den aktuella faktorförlängningen.
24 × 36 mm Samtliga småbildskameror (kallas ibland även för fullformatskameror). Exempelvis Canon EOS 5D.

Bildsensorstorleken är mycket viktig för den slutgiltiga bildkvalitén. Generellt kan man säga att en större bildsensor ger mindre brus i bilden än en mindre bildsensor. Speciellt i svagt ljus är det mycket fördelaktigt med en större sensor. Sensorstorleken påverkar också andra saker, bland annat faktorförlängningen och bildens skärpedjup.

Begreppen förlängningsfaktor och faktorförlängning började egentligen användas först när de digitala kamerorna gjorde intåg med sina mycket små sensorer. Begreppet behövdes eftersom för ett objektiv med fast brännvidd blir bildutsnittet olika beroende på sensorstorleken. Motsvarande gäller naturligtvis även för variabel brännvidd, zoomobjektiv.

Detta innebär till exempel att ett objektiv med 300 millimeter brännvidd monterat på en kamera med DX-sensor (en sensor som motsvarar en faktorförlängning på 1,5) ger samma bildutsnitt (samma inzoomning) som ett objektiv med brännvidd 300 · 1,5 = 450 millimeter ger då det är monterat på en småbildskamera (en kamera med sensor på 24 × 36 millimeter). Generellt kan man alltså säga att om brännvidden är konstant så får man en närmare inzoomning ju mindre sensor man har. Formellt kan man räkna ut hur stor bildvinkeln, Φ, blir med följande formel:

\Phi=2 \cdot \arctan\left(\frac{D}{2\cdot f}\right)

D är sensorstorleken och f är brännvidden.

Eftersom många fotografer är vana vid 35 mm-film och har en känsla för olika brännvidder monterade på en småbildskamera så är det just dessa brännvidder som skrivs ut på objektiven.

Storlekens betydelse

För novisen med en kamera med fast optik spelar detta nästan ingen roll alls, men för den erfarne med dyrare utrustning och kanske både digital och analog kamera som kan använda samma utbytbara optik, blir detta mycket viktigt. Om man då har en digital systemkamera som inte har fullt småbildsformat 24×36, då måste man dels kalkylera med förlängningsfaktor, dels utnyttjar man bara den centrala delen av den möjliga bilden och förlorar faktiskt i upplösning ("skärpa") i motsvarande mån. Man har då en onödigt fin (och dyr) optik jämfört med den resulterande bilden.

För en digital kamera med fast optik gäller inte detta eftersom optiken (oftast) är anpassad just till den sensor som kameran har och tecknar en bra bild bara ut till sensorns storlek.

Externa länkar

Personliga verktyg