Från Rilpedia

Sophia Elisabet Brenner, född Weber 29 april 1659, död 14 september 1730, svensk författare. Gift 1680 med Elias Brenner.

Sophia Elisabet Brenner opponerade sig mot 1700-talssamhällets kvinnosyn. Hon var Sveriges första kvinnliga författare av skönlitteratur och var även den första som aktivt verkade för en intellektuell frigörelse för kvinnorna.

Innehåll 1 Biografi 2 Bibliografi 3 Externa länkar 4 Källor

Biografi

Sophia Elisabet föddes i Stockholm som dotter till sten- och bildhuggaråldermannen Niklas Weber, som kom från Tyskland, och hans hustru Kristina Spoor. Hon fick en ovanligt god utbildning i Tyska skolan Stockholm, där hon gick i samma klass som pojkar, och lärde sig sex språk tillräckligt flytande för att redan i ungdomen förmå skriva dikter på dem alla (svenska, tyska, franska, italienska, holländska och latin; därtill lite engelska). Som kvinnlig student var hon en av de allra första i Sverige och följde i spåren på Ursula Agricola and Maria jonae Palmgren, som studerat i Visingsö skola 1644 och 1645. 1680 gifte hon sig med Elias Brenner, som gått till eftervärlden som en framstående miniatyrmålare och den svenska numismatikens fader. Det var hans andra äktenskap.

Maken och deras gemensamma vänkrets, som inbegrep Aurora Königsmarck, Anna Maria Ehrenstrahl, Johan Runius och Urban Hiärne, imponerades av hennes diktning, vilket ledde till att hon 1713 lät trycka sin första diktsamling, Poetiske dikter. Därmed blev hon den första kvinna som författade svenska dikter. För den enorma framgång hon rönte på grund av dessa, kallades hon "den andra Sapho" och "den tionde sånggudinnan" under sin samtid.

Hon var inte bara den första kvinnliga diktaren, utan också den första svenska feministen. 1693 utgav hon Det Qwinliga Könetz rätmätige Förswar, som tycks vara inspirerad av vänskapen med Aurora Königsmarck. Den feministiska tradition Brenner skapade härmed, fördes vidare av Hedvig Charlotta Nordenflycht.

Tretton år senare utkom hon med Wårs Herres och Frälsares Jesu Christi alldraheligaste pijons historia, som allmänt betraktas som det verk där hon når sin fulländning. Flera andra dikter utkom postumt.

Bland hennes dikter finns det hon skrev inspirerad av konstnären Anna Maria Ehrenstrahl:

       "Om jag af medfödd drift för ro skull stundom rimar, 
       "Er böjelse syns klar af edert måleri. 
       "Fast konsten oss ibland har kostat några timar, 
       "Man kan på bättre vis ej oförgäten bli. 
       "Lät afund grina till, lät döden skäktan spänna, 
       "För ingendera skräms er pensel, ell’ min penna."

Brenner är stammoder för släkterna Stenhammar, Höijer och Fahlcrantz.

Bibliografi

• Det Qwinliga Könetz rätmätige Förswar 1693
• Poetiske Dikter 1709
• Vårs Herres och Frälsares Jesu Christi alldra heligaste Pijnos Historia rijmvijs betraktad 1727
• Poetiske Dikter (andra, utökad utgåva) 1732.

Brenner är också indirekt huvudperson i Carina Burmans roman "Den tionde sånggudinnan" (1996) - om ett fiktivt forskningsprojekt på tidigt 1900-tal om Brenners personliga brev.

Externa länkar

• Poetiske dikter 1 och
• Poetiske dikter 2 i fulltext på Litteraturbanken

Källor

• Nils Bohman, artikel i Svenska män och kvinnor del 1, Albert Bonniers förlag Stockholm 1942
• Litteraturens historia i Sverige, Bernt Olsson och Ingemar Algulin, Norstedts förlag 1991, särskilt s.96