Olof Wallquist

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
Olof Wallquist. Målning av Per Krafft d.ä., 1790.
Fil:Östrabo snow.jpg
Wallquist lät bygga Östrabo.

Olof Wallquist (född 6 juni 1755 i Edsbergs socken, Närke, död 30 april 1800 i Norrköping) var biskop av Växjö stift och statsman.

Innehåll

Karriär

Wallquist kom från Strängnäs gymnasium 1773 till Uppsala universitet och tog efter grundliga studier 1779 filos. graden. Redan 1776 prästvigd, blef han 1779 adjunkt i Klara församling i Stockholm. Där gjorde han sig omtyckt som predikant, ehuru han ej skattade åt tidens neologiska riktning, utan predikade i biblisk anda, anseende, att man bör "i Guds hus bli med Guds ord uppbyggd" och "icke besväras af någon mänsklig konst". På rekommendation af kanslirådet Johan Ihre d.y., hos vem han i Uppsala hade varit informator, erhöll han 1780 fullmakt att vara hofpredikant hos änkedrottning Lovisa Ulrika och troligen hade han blifvit hennes överhofpredikant, om hon ej dött 1782. Då han samma år lämnade sin plats i Klara, blef han nu utan annan anställning än den av biktfader hos prinsessan Sofia Albertina. På hennes förord erhöll han dock 1783 Alseda regala pastorat i Småland, som han 1785 tillträdde. Då domprosteriet i Växjö samma år blef ledigt, sökte han det och fick platsen. Mäktiga krafter hade motverkat utnämningen, men Gustav III förklarade, att "en sådan" behövdes i Växjö stiftsstyrelse. Efter Olof Osanders död 1787 utnämndes han till biskop.

Politik

Som biskop var Wallquist medlem av ståndsriksdagen, i prästståndet. Redan i 1786 års riksdag hade han deltagit för domkapitlet. Där uppträdde han som rojalist och fick ett visst inflytande, men oppositionen mot kungen var i majoritet där. Vid 1789 års riksdag handlade mycket om Gustav III:s ryska krig. Wallquist ställde sig på kungens sida i hans strid med adeln. Han fick uppdraget att vara ledare för det rojalistiska partiet inom prästeståndet. Han stödde förenings- och säkerhetsakten, som gav kungen större makt. Därvid var prosten Carl Gustaf Nordin hans rival; motsättningarna mellan dem var personliga.

Wallquists förnämsta inlägg i 1789 års riksdagsarbete var finansfrågans lösning. Som ledamot av sekreta utskottet åvägabragte han att statsskuldens förvaltning överlämnades åt riksgäldskontoret under riksdagens kontroll, så att ständerna förmåddes stå som garant. Wallquist utnämndes som chef för ecklesiastikexpeditionen och till konungens biktfader och överhof-predikant. Då Eric Ruuth på hösten 1790 lämnade ledningen af finansärendena, ansågs Wallquist ämnad till hans efterträdare, men så blev det inte. Vid Gävle riksdag 1792 övertog Nordin den egentliga ledningen av prästeståndet, men Wallquist var fortfarande medlem av sekreta utskottet.

Efter attentatet på Gustav III i 1792 beredde Wallquist honom till döden och utgaf därom en officiell berättelse, som kan vara tillrättalagd. Efter Gustav Adolf Reuterholms upphöjelse entledigades han 14 augusti 1792 från sin ministerplats och återvände till sitt stift. 1800 års riksdag kallade honom åter till politiken. Wallquist ville att prästståndet skulle publicera sina protokoll, men Nordin genomdrev afslag. Häftigt upprörd över detta nederlag, fick Wallquist en stroke och dog.

Växjö stift

Wallquist var också aktiv i Växjö stift. Han började med en enkät till alla präster. Svaren är nu en värdefull källa om livet i socknerna. Han samlade böcker och lade grunden till länsbibliotekets samling med ett gymnasiebibliotek på 6,000 band. Såväl i kyrkliga som i läroverksfrågor var han strängt konservativ och motsatte sig särskilt det då börjande strävandet att i lärdomsskolorna införa mångläseriet. Wallquist var intresserad av historia och av den svenska kyrkans historia. I manuskript efterlämnade han Företal och register till ett exemplar av Sigfrid Lorentz Gahms "Archivum smolandicum" (av Wallquist skänkt till Växjö läroverkets bibliotek), Berättelse om riksdagen i Stockholm 1789, Berättelse om riksdagen i Gefle 1792, samt en självbiografi, omfattande tiden till 1789 (i Uppsala bibliotek). Hans barn adlades 1799 med bibehållande af namnet Wallquist (ätten utslocknade 1838).

Se även

Källa

Personliga verktyg