Från Rilpedia

Olof Stenbock, svensk friherre, riksråd, son till Gustav Olofsson (Stenbock). Död 1599 i Finland.

Olof Gustavsson Stenbock reste 1559 utomlands, besökte södra Europa och Frankrike. Han var under Erik XIV:s regering en tid ståthållare på Hapsal. Han dömdes 1564 av konungens nämnd mista liv, ära och gods, emedan han utfarit i hotelser mot Erik XIV, men benådades av kungen.

Efter Johan III:s tronbestigning 1568 syntes Olof Gustavsson Stenbock gå en lysande framtid till mötes. Han omtalas redan i januari 1569 som riksråd och friherre och sändes med flera andra till Estland för att underhandla om Johans erkännande som konung. Hans karriär tog emellertid snart en vändning till det sämre, förmodligen på grund av hans vilda lynne, som gjorde honom mindre användbar i rikets tjänst. Som Erik XIV:s väktare på Stockholms slott 1569 förgick han sig till den grad, att han "bar hugg" på sin fånge och fråntog honom hans kläder, varefter han fängslades av Johan III. De försonades senare och Stenbock erhöll 1572 Kungslena friherreskap i Västergötland, men han hade då redan försvunnit ur riksrådet, och några fler offentliga uppdrag fick han inte heller.

Anklagad för åtskilliga grova brott, flydde Olof Stenbock 1592 ur Sverige, varefter hans friherreskap indrogs. Han återvände, försedd med ett skyddsbrev från kung Sigismund. Hertig Karl lät honom därför fritt vistas i landet, men förläningen återfick han aldrig. Han flydde 1597 till Danmark anklagad för flera brott, återkom till Sverige 1598 och begav sig sedan till Finland. Där blev han efter hertig Karls ditkomst 1599 tillfångatagen, bunden vid ett träd och skjuten, varefter kroppen grävdes ned i ett kärr. Karin Månsdotter lär ha gett liket en kristlig begravning.

Källor

• Nordisk familjebok (1917), band 26, sp. 1208 f. länk

Se även

• Ätten Stenbock