Hans Henrik Gripenberg
Från Rilpedia
Hans Henrik Gripenberg, krigare. Född på Karhiniemi boställe i Vittis socken i Finland den 14 april 1754, död i Stockholm den 25 oktober 1813. Son till överstelöjtnanten Odert Johan Gripenberg och Eva Gustafva Silfversvan. Gift 1780 med Hedvig Lovisa Jansson.
Gripenberg inskrevs vid åtta års ålder i krigstjänst och deltog med utmärkelse i Gustaf III:s ryska krig som major vid Tavastehus infanteriregemente. År 1789 blev han överstelöjtnant, 1794 överste och 1795 chef för Tavastehus infanteriregemente. Under 1808 års finska fälttåg deltog han även med stor utmärkelse och utnämndes 1808 till generalmajor.
Under vintern 1808-09 kommenderade han i trakten av Torneå den 3 800 man starka så kallade Norra svenska armén. Den vapenvila som ingåtts med ryssarna gick ut i mars månad den överlägsna ryska hären återupptog sitt fälttåg. Samtidigt underrättades Gripenberg att den ryske generalen Barclay de Tolly gått över Kvarken till Umeå. Han drog sig då tillbaka. Men vid Sangis blev hans eftertrupp angripen av fiendens rytteri, som dock tillbakaslogs av den tappre överstelöjtnanten Otto von Fieandt. Följande dag, den 25 mars, ingick han kapitulationen i Säivis på de förnedrande villkoren, att alla de under hans befäl stående trupper skulle lägga ner sina gevär och återvända till Finland och att alla de förråd som tillhörde den svenska hären, som fanns mellan Kalix och Umeå skulle överlämnas till ryssarna. Gripenberg, som återvände till Finland, klandrades skarpt och kallades inför krigsrätt i Stockholm. Kejsar Alexander I, vilkens undersåte han nu var, förbjöd honom emellertid att infinna sig för rätten. Enligt senare undersökningar skall kapitulationen ha varit överilad, och man har inte skäl att betvivla Gripenbergs ärlighet och mod.
