Från Rilpedia

Daniel Anton Sundén, läroboksförfattare, född 24 maj 1828 i Transtrand, Dalarna, död 7 oktober 1910 i Västerås, blev 1848 student i Uppsala och 1857 filosofie kandidat, samt promoverades 1860 till filosofie, doktor och 1910 till jubeldoktor. 1858–63 ledde han som föreståndare, jämte Carl Georg Starbäck, den privata nya elementarskolan i Norrköping, sedan kallad Norrköpings lyceum, och 1864 utnämndes han till lektor i filosofi och svenska språket i Västerås, från vilken befattning han 1898 erhöll avsked. 1874–76 tjänstgjorde Sundén som folkskolinspektör i den del av Västerås stift, som hör till Västmanlands län. 1879–81 var han ledamot av den kungliga kommittén för likformig uppställning av grammatiska läroböcker och 1886 medlem av den nämnd, som hade att överlägga om det förslag till förändring i svenska språkets rättstavning, vilket skulle inlämnas till Svenska Akademien. Sundén utgav bl.a. åtskilliga mycket använda läroböcker: Svensk språklära (1869; 5 uppl. 1885), Svensk språklära i sammandrag (1870; 23 av Karl Sundén reviderade uppl. 1918), Svensk rättskrifningslära (1870; 8 uppl. 1885), Ny svensk rättskrifningslära (1889; 13 uppl. 1917), Svensk språklära för folkskolan (1871; 34 uppl. 1916), Kort lärobok i modersmålet för folkskolan (1873; 16 uppl. 1916), Öfversigt af nordiska mytologien för elementarläroverken (1872; 5 uppl. 1908) och Kort öfversigt af svenska vitterhetens historia (1881; 3 uppl. under titeln Svensk litteraturhistoria i sammandrag 1897). Tillsammans, med Johan Engelbrekt Modin utarbetade han vidare Svensk stillära (1871; 5 uppl. 1888) och Svensk läsebok för allmänna läroverken (1868; 5 uppl. 1890). Under medverkan av andra utgav han Ordbok öfver svenska språket (1885–92). Sundéns son, Karl Fritiof Sundén (1868–1945), blev 1904 filosofie doktor och docent, och 1913 professor i engelska språket och litteraturen vid Göteborgs högskola.

Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926 ^(Not).