Från Rilpedia

Spårbarhet innebär inom naturvetenskap att mätningar som görs ska kunna spåras tillbaka till definitionen av mätstorheten. Ett mätvärde som inte har någon spårbarhet har inte någon mening och är därmed utan värde. Man följer en spårbarhetskedja som börjar med en internationell normal till en nationell normal, tidigare även benämnd riksnormal eller rikslikare, vidare via en normal som finns på företaget (om det är ett större företag) eller hos det kalibreringslaboratorium man anlitar, ner till det instrument man använder. I standarden ISO/IEC 9000 definieras spårbarhet hos produkter men vad gäller spårbarhet för mätningar hänvisas till dokumentet VIM, kan beställas hos SIS, där det klart framgår att varje steg i en kalibreringskedja skall vara spårbar och ha en mätosäkerhet angiven samt att den organisation som utför kalibreringen skall ha en bekräftad kompetens mot kraven i standarden ISO/IEC 17025, i praktiken vara ackrediterad av ett internationellt erkänt ackrediteringsorgan.

I Sverige brukar det vara Sveriges Provnings- och Forskningsinstitut och Strålskyddsinstitutet som hanterar dessa riksnormaler vilka används för att kalibrera mätutrustning runt om i landet. Riksnormalerna är alltså i sin tur direkt kalibrerade mot väldsnormalerna för sina respektive mätstorheter, alternativt kan de vara direkta tillämpningar av mätstorhetens definition i SI-systemet.

Inom IT-säkerhet finns begreppet spårbarhet som en av de faktorer som belyses för att bedöma ett it systems säkerhetsnivå. Spårbarhet anger möligheten att följa transaktioner och data.

Spårbarhet av produkter finns krav på bl a i standarder med krav på ledningssystem, t ex ISO 9001. Det innebär att genom t ex en produktjournal skall man kunna visa när och var alla ingående komponenter är producerade. För svenska jordbruksprodukter finns Svenskt sigill som kan spåra råvaror i färdig produkt och vilka åtgärder de genomgått, exempelvis växtskydd.