Snö
Från Rilpedia
- För andra betydelser, se Snö (olika betydelser).
Snö är nederbörd i form av iskristaller, enstaka eller sammanfogade, som faller från ett moln[1] men kan även referera till snö som ligger på marken. Snöfall betecknar specifikt nederbörden och snötäcke betecknar snö på marken. Snö som virvlar upp från marken av tillräckligt kraftig och byig vind kallas snödrev. Snö är vanligast på vintern, men kan förekomma andra årstider om temperaturen medger detta. De nedfallande iskristallerna kallas snöstjärnor och i de fall de klumpas ihop blir det snöflingor. Dessa är ett granulärt material och har därmed en mjuk struktur, men snömassor blir mer kompakta om de pressas samman.
När utomhustemperaturen är över 0°C brukar snö som ligger på marken normalt smälta (se tö) medan snön fryser när utomshustemperaturen är under 0°C.
Innehåll |
Snöfall
Kristallbildning
Snö uppstår i de övre luftlagren när luft mättad med vattenånga kyls ned i temperaturer under 0°C, i regel genom adiabatisk utvidgning i en uppåtgående luftström, så kondenseras en del av vattenångan antingen till fina droppar av överkylt vatten eller också till fina iskristaller. Iskristallerna är vanligen platta och tunna, och har typiskt en sexarmad struktur i likhet med vanlig is. Vilken form denna kristall antar beror på temperatur och fuktighet. Särskilt i temperaturintervallet -12 till -16 grader är tillväxten av iskristallen särskilt gynnsam och ger upphov till den klassiska sexarmade strukturen, en så kallad snöstjärna. Vid högre temperaturer kan snöstjärnan vara trearmad, medan armarna vid riktigt låga temperaturen kan flyta ihop så att flingan blir mer rund. Det stämmer inte att det inte finns två identiska snöstjärnor, men sannolikheten att påträffa två exakt likadana är försvinnande liten.
När snöstjärnor faller genom fuktig luft nära noll grader får de en fukthinna, vilket gör att snöstjärnorna kan fasta på varandra och bilda en snöflinga. Särskilt stora snöflingor som bildas på detta sätt kallas lapphandskar eller lappvantar.
Typer av snöfall och snöliknande nederbörd
När det blåser i samband med en kraftig storm har vi en snöstorm. Sjösnö är nederbörd som bildas i vindens riktning från en större sjö eller ett hav. Några typer av snöliknande nederbörd beskrivs nedan. Förutom dessa finns hagel i form av ishagel, småhagel och iskorn.
Kornsnö
Kornsnö är nederbörd i form av mycket små, vita, spröda partiklar av is. Partiklarna är platta eller avlånga och vanligen mindre än 1 millimeter. De faller vanligen från moln av typen stratocumulus eller stratus. METAR-koden för kornsnö är SG.
Snöhagel
Snöhagel, eller trindsnö, är nederbörd liknande kornsnö, men där partiklarna är något större, cirka 2-5 millimeter stora. METAR-koden GS används för snöhagel. Det är samma kod som för småhagel.
Isnålar
Isnålar är nederbörd som faller från en klar himmel och består av mycket små iskristaller som är så tunna att de tycks sväva i luften. METAR-koden för isnålar är IC.
Snötäcke
Snö som faller ner finns kvar till den töar bort eller sublimeras. I kallare klimat kan den ligga kvar en hel vinter; snö som ligger kvar under sommaren kallas glaciär. Nysnö är luftigt, med en densitet på omkring 5 till 15 % vatten, men med tiden pressas snön samman av sin egen vikt och av ökad temperatur, och densiteten i snömassa kan ligga på omkring 30-50% om våren. I tempererade områden tillför snön marken stora vattenmängder när den smälter om våren, vilket får till följd att höjden i vattendrag stiger och att vårflod bildas med strida strömmar; tö kan ibland orsaka slamström och laviner. Snön står i tempererade klimat för en viktig del av vattenförsörjningen. Snö har en viss värmeisolerande funktion som förhindrar att växter förfryser.
Typer av snötäcken
Förekomst av snö
Sannolikheten för snöfall varierar med årstiden, platsen och andra geografiska förhållanden som latitud och höjd över havet. På latituder nära ekvatorn är det normalt en låg sannolikhet för snöfall; man brukar ange 35° N och 40°S som grova gränsdragningar. Permanent snötäcke, glaciärer, finns på många områden, och det påverkas av faktorer som lutningen av marken, mängden snöfall och vindarna över området. På höga höjder där temperaturen är låg, hittar man till och med i ekvatorområdet höga bergsområden med glaciärer. Sådana exempel är Kilimanjaro i Tanzania och Anderna i de tropiska delarna av Sydamerika.
Omvänt får många områden i Arktis och Antarktis mycket lite nederbörd i form av snöfall trots den stränga kylan, vilket beror på att kall luft, till skillnad från varm, inte kan föra speciellt stora mängder vattenånga från det omgivande havet. Det finns också vissa berg och vulkaner i Bolivia, Chile och Argentina som trots de kyliga höjdena (4500-6900 m) inte heller får något snöfall.
I Sverige faller omkring 10 procent av årsnederbörden som snö längst i söder, och omkring 50 procent i norra Norrlands inland.[2]
Snö och människan
Snö kan leda till stora störningar i infrastrukturen, och områden där snö förekommer ofta har utvecklat färdmedel som är anpassade till vädret, såsom skoter, släde, pulka, och skidor. Slädar kan dras av hundar, hästar, eller andra lokala djur. Häftigt snöfall kan förstöra elledningar, telefonförbindelser, och omöjliggöra biltrafik genom att orsaka halka eller försvåra sikten. I områden som sällan har snö kan det saknas redskap för plogning och snöfall kan då få hela samhällen att stanna upp. I öppna landskap kan vinden samla snön i snödrev, som ofta ställer till problem i bebodda områden.
Snö är en förutsättning för många vintersporter, såsom längdskidåkning, kälkåkning och utförsåkning, samt barnlekar. Den kan användas till snöskulpturer, snögubbar och snöbollar. Snöänglar bildas om en person ligger på snö och flaxar med armar och ben.
De isolerande egenskaper snön har utnyttjas i bivacker och igloer. I vissa områden finns ishus där snön bevaras efter vårtö, att användas för kylning av mat eller av medicinska skäl. Packad snö och is sparades i Sverige och många andra länder förr under halm eller sågspån för att användas som kylelement under sommaren.
Om man befinner sig på snö under lång tid och inte skyddar ögonen tillräckligt finns risk för snöblindhet, varvid små sår uppstår på hornhinnan med smärtor i ögonen och känslighet för starkt ljus uppstår.
Se även
Galleri
 Snöfall över trätoppar vintern 2007-2008 |
 Snö i Sverige november 2007 |
 Snöslask i Lund 2008 |
Referenser
Noter
Tryckta källor
- WMO: Internationell molnatlas, tredje förkortade utgåvan, SMHI, Norrköping [1977], Instruktioner för tjänstens tekniska bedrivande (svenska). ISBN 99-03-39359-8.
- Bogren, Jörgen; Gustavsson, Torbjörn och Larsson, Göran: Klimatologi Meteorologi, Studentlitteratur, Lund 1999 (svenska). ISBN 91-44-01264-0.
Övrigt
- Artikeln är, helt eller delvis, en översättning från en annan språkversion av Wikipedia.
Externa länkar
