Slidnäbbar
Från Rilpedia
| ?Slidnäbbar | |
|---|---|
 Större slidnäbb (Chionis albus)
|
|
| Systematik | |
| Domän: | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike: | Djur Animalia |
| Stam: | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam: | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass: | Fåglar Aves |
| Ordning: | Vadarfåglar Charadriiformes |
| Familj: | Slidnäbbar Chionididae Bonaparte, 1832 |
| Släkte: | Chionis Forster, JR, 1788 |
|
|
|
 Mindre slidnäbb (Chionis minor)
|
|
 Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen
|
|
Slidnäbbar (Chionididae) är en fågelfamilj som idag omfattar det enda släktet Chionis med två arter.
Innehåll |
Utbredning
De häckar på subantarktiska öar och på den Antarktiska halvön, och större slidnäbb (Chionis albus) flyttar under södra halvklotets vinter till Falklandsöarna och Sydamerikas sydkust. De är den enda familjen av alla fågelordningar som är endemiska som häckfågel för den antarktiska regionen.[1]
Taxonomi
Slidnäbbarna tillhör vadarfåglarna och genetiska studier av denna ordning visar att slidnäbbarna bildar en systergrupp till tjockfotarna. Dessa två grupper bildar i sin tur en systergrupp till gruppen skärfläckor, styltlöpare, strandskator, pipare och vipor.[2] Studier av magellanpipare (Pluvianellus socialis), som förekommer i södra Sydamerika, indikerar att den kanske också borde placeras inom familjen slidnäbbar.[3][4][5]Om det senare stämmer skulle familjen slidnäbbar omfatta två släkten. Men än så länge placeras bara magellanpiparen tillsammans med tjockfotar och slidnäbbar i den gemensamma underordningen Chionidi.
Idag beskrivs familjen omfatta de två arterna:
- Större slidnäbb (Chionis albus) - syn. C. alba är gramatiskt felaktig
- Mindre slidnäbb (Chionis minor)
Utseende, fältkännetecken och anatomi
Deras fjäderdräkt är helvit, med ett tjockt lager av dun och de mest karakteristiska skillnaderna mellan de båda arterna är näbb, fötter och ansiktsfärg. De har en satt kroppsform och påminner om duvor men tros likna en gemensam anfader med dagens trutar och tärnor.[källa behövs] De har en rudimentär sporre på tarsen likt strandpiparna. Huden runt ögat är bar, och vaxhuden runt näbben har valkiga utväxter. På ovansidan den grova näbben finns en hornartad platta vilket också gett dem dess namn.[1] De är de enda fåglarna i den antarktiska regionen som inte har simfötter.[1] Vanligtvis befinner de sig stående och gående på land. De flyger bara vid fara eller när de flyttar och ser i flykten ut som duvor.[1]
Biotop, beteende och föda
Slidnäbbarna är opportunistiska rörande föda och äter ryggradslösa djur, avföring och as, vilket omfattar sälars efterbörd och dödfödda sälungar, men de tar även ägg och fågelungar från främst pingviner och skarvar. Under pingvinernas häckningssäsong, vilken sammanfaller med slidnäbbarnas häckning, bevakar slidnäbbsparet ett visst territorium i pingvinkolonin. Paret arbetar ofta tillsammans för att trakassera pingvinerna för att de ska få tillgång till äggen, ungarna eller helt enkelt för att stjäla den krill som den adulta pingvinen spyr upp till sina ungar. Vid de få platser i regionen där människan bor är de mycket orädda när de letar efter avfall. På grund av arternas diet tillbringar de en stor del av sin tid med att putsa sig.[1]
De lägger två till tre vita ägg direkt på marken i en skreva eller bland stenar.[6]. Boet är slarvigt fodrat med sjögräs, stenar, fjädrar, guano, ben och ibland även platsavfall. Ibland låter de även döda fågelungar ligga kvar. De ruvar i 28-32 dygn och ungarna blir flygga efter 50-60 dagar.[1]
Referenser
Noter
- ↑ 1,0 1,1 1,2 1,3 1,4 1,5 The Firefly Encyclopedia of Birds, Firefly Books, 2003 "Sheathbills",, sid. 256–257. ISBN 1-55297-777-3.
- ↑ Christidis & Boles (2008) Systematics and Taxonomy of Australian Birds, CSIRO, Melbourne, sid:128
- ↑ Christidis & Boles (2008) Systematics and Taxonomy of Australian Birds, CSIRO, Melbourne, sid:132
- ↑ Paton, Tara A. & Baker, Allan J. (2006) Sequences from 14 mitochondrial genes provide a well-supported phylogeny of the Charadriiform birds congruent with the nuclear RAG-1 tree., Molecular Phylogenetics and Evolution, vol.39, nr.3, sid:657–667. doi:10.1016/j.ympev.2006.01.011 (HTML sammanfattning)
- ↑ Paton, T.A.; Baker, A.J.; Groth, J.G. & Barrowclough, G.F.(2003) RAG-1 sequences resolve phylogenetic relationships within charadriiform birds., Molecular Phylogenetics and Evolution, vol.29, sid:268-278. doi:10.1016/S1055-7903(03)00098-8 (HTML sammanfattning)
- ↑ Harrison, Colin J.O.: Encyclopaedia of Animals: Birds, Merehurst Press, 1991, sid. 109. ISBN 1-85391-186-0.
Källor
- Delar av artikeln är översatt från engelska wikipedias artikel Sheathbill, jan 2009
Externa länkar
- Videor av slidnäbbar - Internet Bird Collection
- SLäten av slidnäbbar sounds - xeno-canto.org
- Wikimedia Commons har media som rör Slidnäbbar
