Från Rilpedia

Slaget vid Orford Ness utspelade sig 28 juli 1704 då en svensk konvoj eskorterad av skeppet Öland under befäl av Gustaf von Psilander mötte en engelsk eskader bestående av åtta linjeskepp samt en fregatt (totalt c:a 430 kanoner) under ledning av William Whetstone. Striden började då Psilander vägrade att stryka sin flagg för britterna. Ett tydligt direktiv från Konung Carl den 12:e var att den svenska stormaktens fartyg inte skulle stryka flagg för någon. Det var belagt med dödsstraff för befälhavare att utföra denna gest som som sågs som ett uttryck av underdånighet. Britterna de öppnade eld mot svenskarna, Psilander svarade med samma mynt. Efter fyra timmars strid var det svenska skeppet satt ur manövrerbart skick, men Psilander vägrade att kapitulera. Istället hissade han flaggan i Schau vilket betyde att den bands om så att den inte kunde blåsa fritt. Detta var den tidens sätt att informera andra om att fartyget befann sig i nöd. Eldgivningen avbröts, och de svenska fartyget togs i beslag, men den svenska äran och hedern var enligt tidens sätt att se räddad. Förlusterna på svensk sida uppgick till 16 döda och 37 sårade och på engelsk sida till cirka 20 döda och 80 skadade. Efter slaget fängslades Psilander i England, men redan i februari 1705 var han tillbaka i Sverige. Slaget vid Orford Ness är en av de mest skildrade händelserna i svensk sjöhistoria.

Källor

• Svenskt biografiskt handlexikon, Bonniers 1906
• Gustaf von Psilander (läst 5 april 2007)